Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag tordes inte dröja så länge, att jag fick sikte på det,
men jag tyckte, att sjöboddörrn knarrade. Och så tänkte
jag: nu vet du nog!»
»Du gjorde klokt.»
»Hur mycket tror herr löjtnanten kan falla på min
par-tage?»
»Det är omöjligt att bestämma, men det är säkert, att du
aldrig gjort maken till lycka, och det bidar innan ett
sådant kap åter| springer oss i famn... Ts ... Det går!»
Och orörliga som klipporna lågo jaktlöjtnanten och hans
tj änsteande hopkrupna.
Röster och steg närmade sig.
»Du är alldeles kollrig i kväll, min flicka!» hördes
Holmer säga. »Hur många gånger skall jag försäkra dig, att
den sönderpiskade nidingen icke kan röra en lem, se*n då
krångla sig uppför väggen till höskullen ... Ha ha ha, j ag
strök dem om skägget, jag! Jag är en man, som vet vad
jag gör: herr Ture är, min själ, icke den förste räv jag
lurat!»
Den uppblåste köpmannen fortfor alltjämt i samma ton,
tills de stannade vid den väggen, där luckan befanns.
»Berndt», sade han då till den av drängarna, som åtföljde
dem, »mamsell vill göra en liten lusttur på höskullen —
sätt upp stegen, tag lyktan och gå förut!»
Detta rum, där endast en mindre del foder förvarades,
var snart genomsökt: Berndt hade med sina starka armar
så sönderklämt vartenda höstrå att, om någon levande
varelse där varit dold, den skulle ha blivit kvävd vid första
famntaget.
Men ingen fanns. Och skrattande utbrast Holmer, då
Fanny nedsteg: »Hittade du något, mitt barn — kanske
gjorde du beslag på kunglig majestäts och kronans
högstbetrodde ulvar?»
»Skämta icke, pappa — låt oss hellre genomleta varenda
vinkel och vrå! Och», viskade hon sakta, »håll dörren
öppen utåt sjön, ifall...»
»Nej, nu kan det vara försiktighet nog! Gå och lägg
dig, Fanny lilla... ditt huvud är icke så redigt och starkt
som elj est!
»Jo, pappa, det är fullkomligt redigt, och rådet att vid
första skymt av fara kasta godset i sjön, är också gott. Var
min farhåga sist så ur vägen — kan ej pappa...»
»Jag skall väl bli utan kvällsvard i afton!» muttrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
