Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
löjtnanten för denna jämförelsevis obetydliga fördel satte
den största ! på spel.
Kalle var både för slug och för mycket hemmastadd i sin
förmans planer att icke gissa rätt.
Klockan skred’mot tio på aftonen.
I sjöboden höllo bägge drängarna vakt.
Tröttad av dagens ansträngningar, hade Holmer kastat
sig på soffan i bodkammaren. Men Fanny gick fram och
åter i sitt rum, oupphörligt lyssnande utåt gården, både
med längtan och fruktan motseende det ögonblick då
Ras-musson skulle komma.
Aldrig i sitt liv hade hon erfarit en sådan oro som under
denna aftoni Hennes tankar hade icke rum ens för Georg,
så livligt än hans bild för några timmar sedan blivit
framkallad genom det samtal, som hon på Johannisskäret haft
med hans far. Det var idel mörka bilder som hennes
inbillning nu framkallade.
Klockan blev tio och en kvart däröver. Hela husets
tjänande personal, med undantag av de invigde, hade redan
gått till särigs, och ännu hördes ej Rasmusson av.
Först då det led till halv elva förnams äntligen ljudet
av släpande hjul. Fanny sprang till bodkammaren och
väckte sin f^r.
»Nå, ser du nu om jag ej sagt sant: ifall jaktlöjtnanten
tänkt att följa mig, så hade han kanske väntat tills nu?»
»Söta pappa, skynda med packningen, så att Rasmusson
fort kommer av!»
»Ja, j a, så mycket vet j ag förut... och gå nu lugnt och
lägg dig — jag fraktar mig gott själv!»
Holmer hastade nedför trappan och hälsade Rasmusson
välkommen.
Tätt efter forbondens åkdon hade emellertid
jaktlöjtnanten och Luktar-Kalle smugit sig tillbaka till sitt förra
gömställe. Men då de därifrån sett Holmer med sin agent
försvinna inom sjöbodens dörrar, skredo de sakta fram mot
huset.
»Du håller utkik här!» befallde löjtnanten, i det han
visade på den ypperliga platsen mellan en hop gamla tomma
drickstunnor, uppstaplade vid sidan av den utskjutande
källarsvalen. »Hör du ingenting från mig, så förblir du stilla,
tills jag själv uppträder. Men om, sedan packorna blivit
pålassade, jag uppger en skarp vissling, då rusar du fram
och blir ansvarig för godset, tills jag hinner dit!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
