Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom, att han borde bege att gå så här, utan fatta mod
i bröstet och resa till Helgenäs — kommér han väl dit,
så upphör nog osämjan med hans egna tankefunderingar.»
»Menar du det så säkert?»
»Ja, det tar chefens dotter på sin anpart, och sedan det
blivit bestämt dem emellan, blir allt bra. Jag minns grant
hur det var den tiden jag var i osämja med mig själv:
på ena sidan stod kärleken till Johanna och på den andra
begäret efter lurendrej eriet. Till sist fick kärleken löfte av
mig, och när det var givet, kände jag mig så lugn till
sinnes liksom jag aldrig haft något att gräla med mig själv
om.»
»Det är stor skillnad mellan det förhållandet och Georgs,
min käre Karolus!»
»Skulle inte tro det, herr Letsler! Han har smugglat
med kärlek och fört förbjudet gods från ena till andra hand.
Jag smugglade med konjak och brännvin: det är hela
skillnaden — och vad nu själva tullförsnillningen angår, så
menar jag, att det inte är stort bättre att leverera
kärleks-försäkringar, som sakna vår Herres eget sigill — och det
göra de, min liv och själ, när de gå av stapeln i dag här
och i morgon där — än att leverera konjaksfat utan kungl.
sjötullkammarns märke.»
»Sant, Karolus! Georgs fel är också utan tvivel långt
vådligare.»
»Rätt så, herr Letsler, det tycker jag om att höra, och
riktigt nog skulle jag helst sett, att den här ledsamheten
med vår kapten inte inträffat. Jag är så viss som jag lever,
att ångern nog glödgat mer än en het badstuga åt honom
för mamsell Fannys skull. Men nu, då skett är skett, må
han bort och gifta sig: se’n blir han fullt ut så regal i
kärleksväg, som han är i allt annat!»
»Men Fanny... Fanny?»
»Å, hon är Gud ske lov en kvinna, som kan trösta sig:
hon hör inte till det slaget, som tappar vantarna för det
hon tappat kärleken. Jag vågar, att hon skulle ge Georg
sitt rödaste hjärteblod, om det behövdes för hans väl, men
ändå kan hon se honom spatsera till en annan. Jag blir
arg, så att jag svettas, när jag tänker på, att en sådan
kvinna skulle gå honom ur händerna... men jag tiger,
jag!»
»Jag gör så också!» sade Letsler... »Men kan Georg bli
lycklig utan henne?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
