- Project Runeberg -  Enslingen på Johannisskäret. [Förkortad utgåva] / Vol II /
127

(1916) Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Det tror jag! Chefens dotter är så däjlig, att hon nästan
är överdådigare än själva Fanny. Om jag inte sett henne
med de stora svarta ögonen, svartare än stenkolspärlorna

i Johannas halsband och ändå så lysande, att jag aldrig
såg maken till glans i varken solen, månen eller stjärnorna,
så skulle jag aldrig förlåtit Georg, att han fattat behag
till någon, sedan han varit nästan befästad med Fanny.
Men det var inte gott att råka ut för sådana ögon, och när
vi lägga det ena till det andra, var det vackert, att han fick
så pass makt med sig, att han kom hem och friade om igen
till Fanny. Han har gjort så mycket en hederlig karl kan
göra!»

»Elvira har en god förespråkare i Karolus Eli ason,
märker j ag.»

»Ah ja! Fast inte havsfrun själv skulle locka mig till
otro från den, jag en gång svurit kärlighet till döden, så
kan jag ändå finna behag i att se granna kvinnor.»

Georgs ankomst avbröt samtalet.

Samma afton talade Letsler med honom. Det var
vackert att höra huru den levnadströtte fadern bjöd till att
uppliva och trösta sonen.

»Vad skall jag göra?» utbrast Georg. »Om pappa ändå
ville låta övertala sig att följa med, skulle vi, så fort
briggen kommer i ordning, gå till segels för att icke brått
återvända. Det är endast på sjön jag är fullkomligt lycklig.
På landbacken, där mitt befäl är slut, förvillas jag av alla
de olika och befängda kommandoorden.»

»Dessa olikheter, min käre gosse, härflyta därav, att du
lytt tvenne maktägande. Men nu, sedan den ena nedlagt
sin spira, får du uteslutande hylla den andra — och då
blir allt harmoni.»

*



Följande dagen var Karolus Georg behjälplig vid
inpackningen av de framdragna kappsäckarna, och som han
väl märkte, att kaptenens lynne icke var. det bästa, kastade
han allt emellanåt in ett litet tröstande tal, såsom: »Friskt
kurage, kapten! När en bra karl gjort sin skyldighet, kan
han se både lyckan och olyckan i synen, öd bara inte bort
tiden utan gagn, det förmanar jag både först och sist!
Må tro, vi komma att gå här i väntan och vånda, innan vi
få höra, att kapten väl hunnit hamn — det är inte hälso-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:36:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/enspaj/2/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free