Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stilla lyckan torde också vara pålitligare än den, som
berusar kanske blott för ögonblicket.»
»Gör min sällhet dig en plåga, efter du är i stånd att
så bittert såra mig?» utbrast Elvira, i det hon hastigt reste
sig och bortsköt stolen.
Med förvåning och smärta såg Vendela huru djupt
Elvira var förolämpad. Vendela anade ej, att hon i sin lilla
harmsenhet änålägit en sträng, som Elvira själv, till och.
med under sin högsta lycka, icke kunde låta bli att
vidröra, men. vilken var farlig för någon annan att ‘komma
när.
»Min Gud„ Élvira, hur kan du taga ett par ord så illa?
Det förtröt mig, att du ansåg Henning och mig vara ur
stånd att ens fatta edra känslor.»
I samma ögonblick inträdde kommendörkaptenen med ett
öppet brev i handen.
Han såg ut som en person, vilken icke har något särdeles
angenämt att förkunna.
»Det är väl icke från Georg, pappa?»
»Jo, nätt upp! Han hinner ej hit förrän aftonen före
bröllopet. Jag trodde just det, sedan det skulle göras så
många förändringar och anstalter i kajutan. Den blir icke
färdig på ännu fyra dagar.»
»Pappa, det är väl ingenting annat? Han har väl icke
rest till Joh...»
Men nu utbrast kommendörkaptenen i ett hjärtligt skratt
och ropade högt: »Kom in, din skälm, och låt henne se, att
du icke rymt din väg!»
Dörren sprang upp, och Georg störtade in och slöt den
älskade i sin famn.
Omväxlingen av tvenne så stridande rörelser verkade
häftigt på Elviras känslighet: hon föll i gråt. Och då
Vendela såg en stor tår falla mellan blommorna i brudslöjan,
kastade hon näsduken däröver: hon fruktade att, om Elvira
sett den dunkla fläcken, hon skulle hava erinrat sig de ord,
som Vendela önskade, att hon icke uttalat.
»De kvinnorna!» sade kommendörkaptenen. »Fröjd och
tårar i samma minut.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
