Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LIX.
Den första maj, en söndag, var inne.
Men det är icke på Helgenäs vi skola dröja under denna
för Georg och Elvira så lycksaliga dag... Deras fest
firades även på en annan fläck av j orden.
Från Gravernas kapell tonade klockorna ut over den
stilla rymden. Allt var tyst och sabbatslikt. Den blå
spegeln vid Johannisskärets fot återgav troget alla de små
båtar, vilka, fyllda med högtidsklädda fiskare, deras hustrur
och barn, gungade mot stranden. Lärkan hade längesedan
slutat sin lovsång: hon hade tävlat med Nisse om företrädet
att taga morgonen i akt och vara den första, som på denna
viktiga dag väckte enslingen.
Men honom hade en annan sång väckt ändå tidigare:
det var den jubelkör, som uppstämdes i hans egen själ, där
fridens, försoningens, kärlekens och hoppets andar i dag
gästade.
Denna morgon skrev han till sin son:
»Min Georg, mitt barn! Du ber om min välsignelse för
dig och din brud, och säkert skall du känna, att den nu
oms vävar dig. Jag har icke kunnat sova hela denna natt,
icke av oro och sorg över flydda dagars villor — Gud har
haft m i skund med syndaren och tagit denna tyngd från
hans hjärta — jag har ej kunnat sova, emedan jag varje
ögonblick måste prisa och lova denne samme Gud, som även
för de eländiga talat om frid på jorden! O, jag får då
ännu en gång smaka jordens frid och fröjd, vara salig
i min sons sällhet; jag får med mina böner uppsöka
honom i denna älskade boning, som jag fordom kallade min
och vilken nu är hans. O, Georg, min son, mina tårar
strömma... Prisad vare Gud, att hon, som från himlen
välsignar dig, nu är borta: på denna dag skulle jag kanske
förrått allt.
Richard ... Leopoldine... Jag har kunnat nedskriva
dessa namn utan att min hand darrat, utan att min själ
ryst av fasa över mig själv! Gud fader i himlen, nu är allt
gott: dessa älskade skuggor äro försonade, och ha länge
vetat sanningen; min goda ängel har tiggt åt mig deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
