Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förlåtelse... Richard, Leopoldine! Kanske sägen I snart:
’Välkommen, du arme, botgörande ensling — här finnes ett
rum för dig bredvid henne!9
Ack, min Georg, bör jag ej fröjdas! Nu vill jag med
lugn och glädje vänta den dag, som skall lösa själens
fjättrar. Måhända kommer den icke så snart, men den nalkas
dock allt närmare och närmare, och skulle den också bida,
ja, bidade den ännu i tjugu långa år, vill jag likväl vara
tålig, ty jag vet, att min förlossare lever: jag har tron.
Tron... o du skönaste av himlens gåvor, underbara
makt, som förmår göra det svarta snövitt, som på dina
osynliga vingar lyfter anden ur stoftet till ljusets
boningar ... välsignad vare du!
I dag, min Georg, skall jag fira din och min ädla dotters
högtid genom en vallfart till din moders grav. Du vet,
att jag icke varit där mer än ett par gånger: jag har ej
haft styrka därtill. Men i dag, då gudstjänsten är slutad,
vill j ag dit.
P. S. Min älskade son, jag har knäböjt på hennes
grav; jag har tryckt mina läppar mot den jord, som
betäcker hennes stoft. Hur skönt, hur heligt, hur fullt av
frid förekom mig ej hennes vilorum! Jag medförde några
geraniums- och murgrönskvistar för att pryda det, men
se... stenen var redan smyckad med friska blommor och
ungt doftande björklöv. Det var väl Nisse, den trogna
själen, och kanske ännu någon annan, som i dag tänkt på din
mors grav.
Jag kände mig så väl till mods: inga stormar jagade
som förr genom mitt bröst, när jag stod på samma plats.
Nu vill jag ofta gå dit! Ty bedrog jag mig ej, så hörde
jag i den vind, som susade omkring kullen, tillviskas mig
ett sakta snart.»
LX.
BILDER FRÅN ANNANDAGSMORGONEN
Baron- Henning, iklädd den nya briljanta morgonrocken,
satt framför spegeln och rakade sig.
Allt emellanåt vilade likväl arbetet, under det herr
baronen, stödjande vänstra armen mot bordet, i vårdslös
tankspriddhet jämkade den guldbroderade rökmössan, ‘Vendelas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
