Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fästmögåva, än högre uppåt pannan, än på sned och än
åter ned igen, utan att dock någotdera ville falla sig rätt
i smaken.
Framför en annan spegel stod hans unga friherrinna
och fästade sista nålen i spetskragen.
På den äkta mannens ansikte låg ett moln, på hustruns
denna svävande oro, som tillkännager fruktan, att varje
ord, varje åtbörd från hennes sida kan leda åskan till
utbrott.
För att nu vara rätt förnuftig beslöt Vendela att icke
göra sig skyldig till varken ord eller åtbörder, och som
hennes toalett redan var fulländad, ärnade hon sätta sig helt
tyst vid bordet och se ut genom fönstret. Men för att få
utrymme för armen, tog hon den magnifika huvudbonad,
vilken hon föregående afton begagnat, från vänstra
gardin-hållaren, där den hängde, och flyttade den, insvept i det
skyddande floret, till högra.
Ack, att Vendela icke bättre kunde gå i land med sin
förnuftiga föresats — detta var ju strax en åtbörd!
I spegeln fick baronen se en skymt av den vita plymen.
»Den där tocquen, för vilken jag vräkt ut hela sjutton
riksdaler, kan du just skicka in till staden och sälja åt
någon krämarfru! Icke vet jag, om du är så renons på
smak, att du ej förstår hur du skall sätta den på dig, m^n
det vet jag, att du i går såg så smaklös och besvärad ut
som möjligt. Jag var totalt missnöjd med din toalett!»
»Ack, söte Henning, jag var ju rätt...»
»Om det ej generar dig att tiga, min ängel, skulle jag
vara förtjust att slippa höra dina omdömen över en sak,
där jag hoppas du har den artigheten att anse mig som den
mest kompetente domaren!»
»Det gör jag alltid, men jag vågar säga, att du i går
icke var nöjd med något.»
»Och hur vill du begära, att jag skulle vara nöjd på en
sådan dag! Det var icke min första missräkning här i
livet — men det var den största.»
Nu flyttade Vendela näsduken från stolskarmen till
ögonen. Hon trodde, att Henning syftade på sin kärlek till
Elvira.
Aldrig kunde Vendela hafva företagit sig något
lyckligare, om det varit beräknat.
»Lugna dig, mitt barn!» yttrade baronen med
nedlåtande godhet. »Det är helt naturligt, att du är rädd om din
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
