- Project Runeberg -  Enslingen på Johannisskäret. [Förkortad utgåva] / Vol II /
138

(1916) Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mans hjärta, men i det fallet har du ingenting att frukta:
du är en sådan liten god, öm och behaglig hustru, att jag
icke klagar över bytet.»

»O, Henning» — Vendela drog näsduken från det
rodnande ansiktet — »vad du gör mig lycklig!»

»Därom är jag övertygad, min vän, och jag hoppas, att
du alltid skall kunna mäta din husliga lycka med varje
annan kvinnas, men mitt lynne kommer ur sin vanliga
jämvikt, då jag tänker på den missräkning jag menade. Hade
den här lycksökaren, vår elegante kapten, hållit sig på sin
plats i skärgården och gift sig med mamsell Holmer, så,
förstår du, skulle Elvira helt romantiskt roat sig med att
begråta sin ungdomskärlek tills det varit för sent att tänka
på någon annan. Och till vem tror du väl, att hon
testament ...»

»För Guds skulle, käre Henning, hur ...»

»Ts... det går i korridoren... I dag är du rätt täck,
Vendela... drag ned den nedersta bandöglan i din mössa
litet närmare mot håret... Men var det ej också satan
till stolt kvinna, den där skärgårdsdamen — jag önskar till
Gud, att hon varit mindre nogräknad!»

*



En trappa upp i högra flygeln fanns en liten tjusande
täck, nyss iordningställd våning.

Där, vid fönstret i ett kabinett utanför sängkammaren,
stodo de nygifta arm i arm.

Elvira bar ännu den vita morgondräkten. De långa,
svarta lockarna voro icke ännu uppfästade, utan ringlade
sig lätt nedåt halsen. Men den lilla ungmorsmössan, som
snart skulle fängsla dem, låg på soffhörnet bredvid
brudslö j an.

De unga makarna stodo väl vid fönstret, men de skådade
ej ut i naturens nyvaknade liv: de sågo blott på varandra,
och deras ansikten återspeglade det paradis, som
blomstrade i deras hjärtan.

*



»Stig in, Ignelius», sade kommendörkaptenen. »Jag
trodde, att ni so vo ännu allesammans!»

»Åh nej, herr baron, det börjar redan bli liv här och
var i gästrummen, och för min del har jag icke kunnat
sova hela natten för glädje. Ack att vi skulle uppleva en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:36:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/enspaj/2/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free