- Project Runeberg -  Enslingen på Johannisskäret. [Förkortad utgåva] / Vol II /
139

(1916) Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sådan dag på Helgenäs! Aldrig — det sade varenda sj äl

— kunde man se ett vackrare par.» (

»Och lyckligare, Ignelius... jag tyckte verkligen, att
han också såg ut liksom han ej haft något att sakna.»

»Han såg ut, herr baron, som om han stått på översta
slån av himlastegen, och att han också i sitt hjärta kände
det, som syntes för alla människors ögon, vågar jag mitt
liv på. Han kan icke mycket med att förställa sig, och en
god och förträfflig ung herre är han, det är visst det...
Men tycker icke herr baron, att en viss annan person nu
kunde flytta hit? Om blott gamla friherrinnan icke hade
ett så gott minne, när det kommer an på släktansikten, så
skulle visst ingen människa känna igen honom. Och
såsom fader till herr barons måg vore det ju den
naturligaste sak i världen.»

»Tror du icke, gamle, att jag tänkt på detta hundra
gånger! Men vi få ej göra allvar av förslaget, innan
gumman somnat av — och därmed dröjer väl ej så länge:
hon är vida medgörligare nu än förr.»

»Herren give henne en salig ändalykt!» bad Ignelius
ödmjukt. »Och Gud låte mig få uppleva den sällheten att
än en gång, innan j ag dör, se min käre» ... Gubben
torkade sig i ögonen och skyndade ut för att, som han tilläde,
titta efter, att det stora frukostbordet vore i full parad.

*



De nygifta hade redan avlagt sitt morgonbesök hos
kommendörkaptenen och kommo nu för att uppvakta nådig
tant, innan hela sällskapet samlades i matsalen.

Gumman satt i stor skrud. Redan en hel kvart hade hon
varit färdig för den viktiga audiensen.

Då Georg och Elvira, efter att vördnadsfullt hava kysst
den utsträckta handen, stannade framför rullstolen, höll
friherrinnan ett litet prydligt tal, varuti hon frambar icke
blott sina lyckönskningar, utan även den särskilda önskan,
att hennes handledning vid Elviras uppfostran måste hava
varit sådan, att den kunde bereda denna en säll framtid.

Det var något eget med tant Rezias välde! Man beslöt
väl många saker utan att fråga henne om råd, men det var
ändå liksom om ingenting på Helgenäs kommit till fullt
stånd innan det varit under gummans prövning;
åtminstone kände sig ingen rätt tillfreds med sina beslut, om
man visste att de skulle såra henne. Detta var en kärleks-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:36:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/enspaj/2/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free