Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LXI.
Det hade varit en brännande het sommardag.
Korallröda skyar vilade i långsträckta rader över aftonhimmeln
och begöto med sitt skimmer de många seglare, vilka för
fullkomlig stiltje lågo overksamma på Nordsjöns blanka
spegel.
På ett av dessa fartyg lästes namnet: Elvira Kornelia.
Och på dess fina, vita däck stodo vid relingen kapten
Letsler och hans unga hustru.
Elvira höll, med Georgs tillhjälp, en tub för ögat och
följde under uttryck av livligaste nöje varje anvisning,
han gav henne på de främmande skeppen.
På backen satt manskapet sysselsatt med åtskilliga
små-göromål, och under arbetet växlade laget om sång och
historier. Av de senare återkallades flera bland salig
flaggskepparens, vilka alltid hade till inledning de orden: »När
gubben levde och regerade här, hörde jag av hans egen
mun»... och härvid satte berättaren på sig en min av
stolthet, som nogsamt vittnade om vilken ära han tyckte
det vara att kunna förtälja »en äkta Stormbommare».
»Nu är du trött!» sade Georg med en röst, i vilken den
innerligaste kärlek återklingade, tog tuben ur hennes hand
och nedlade den på fällstolen.
»O, vad havet är skönt — vad här är mig gott att vara,
min Georg!» Hon lutade sitt huvud mot hans axel.
Då luften blev kyligare och dimman bådade nattens
annalkande, gick Elvira ned i sitt lugna hem, den så
smakfullt och bekvämt inredda kajutan, där hon framför
spegeln med en hastig, behagsjuk blick översåg sin toalett.
Aftonmåltiden stod redan uppdukad, och kajutvakten
inväntande hennes befallningar.
Men Elvira hade ingenting att befalla: allt var gott, och
i det hon kastade ifrån sig den lilla halmhatten, började
hon sina anordningar, vartill i främsta rummet hörde att
med sylt garnera en präktig kaka, den hon själv i samråd
med kocken bakat i kabyssen. Men var kocken nådig mot
Elvira och tillät henne emellanåt att fatta
regeringstömmarna i håns rike, var han däremot så mycket mera
nogräknad om sitt envälde då det gällde Elviras tjänarinna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
