Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en gammal jungfru, vilken just för närvarande låg sjuk
av harm efter sista dusten.
Unga frun hade jämnt och nätt slutat sina små
»skaff-nings»-bestyr, då Georg inträdde, efterföljd av Kom, som
bar sin nya matmoders sykorg i munnen.
Under skämt och glädje försiggick aftonmåltiden.
När bordet var. avröjt, satte sig Georg vid sin hustrus
fötter och lutade sitt huvud i hennes knä, såsom han ofta
brukade, då göromålen tilläto honom att njuta av vilan i
det husliga livet.
»Ack», sade han och lade hennes arm omkring sin hals,
»vad min far längtar att se vår lycka — den skall säkert
föryngra honom, och om Gud vill, ligger briggen vid
oktober månads början utanför Graverna. Han får då på
samma gång se min hustru och mitt fartyg... min hustru
och mitt fartyg: vilka sälla ord... O, om min mor levat
och sett all min fröjd!»
Elvira, som eljest var så villig att dela Georgs tankar,
teg nu: något, som hon ej kunde reda, rörde sig inom
hennes bröst.
Han blickade upp och överraskades av att se en tår
skimra i den långa, svarta ögonfransen. »Min Gud»,
ropade han häftigt, »har j ag bedrövat dig, älskade Elvira...
tala — varifrån kommer tåren?»
»Från.., men nej, nämn icke därom, Georg... Jag
är åter glad!» Hon log: hennes ögon skickade honom en
av dessa blickar, som alltid ägde samma verkan på honom.
»Men du får icke ha haft en tanke, en känsla, som
ej blir min! Skulle du fälla en tår, vars källa vore mig
dold?»
»Nå, så måste jag väl säga dig, att det var en liten, liten,
endast en hel liten släng av min gamla fruktan.»
»Åh... Elvira!»
Hon kunde ej uthärda det sorgsna frågetecken, som stod
i hans öga. »Min Georg, jag misstror dig icke — men,
ack, ack, om vi, i stället för att resa till Johannisskäret,
kunde övertala din far att komma till Helgenäs!»
»Du misstror mig icke..,, vad ligger då i dessa ord?»
»Blott en önskan att draga dig helt och hållet från
denna trakt.»
»Du skulle icke äga denna önskan, om du fullt litade på
min kärlek, min heder... Vid Gud, det smärtar mig: en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
