Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det tomma rummet i hjärtat, i själen, i sinnet. Och det
fanns ju blott en enda, som kunde fylla det!
Men voro väl hans känslor nu, då sorgen härj at hans
hjärta, så djupa och sanna, så levande varma, att de kunde
fullt tillfredsställa henne, som älskat så troget, så djupt?
»Ja* Jag tror väl, att jag ännu är rätt varm!» tänkte
han men hade dock icke mod att tillstå hur varm han
verkligen var.
Äntligen beslöt han att göra en resa till Helgenäs.
Han skulle då taga vägen genom Göteborg, och när han väl
vore där, kunde han ej gärna visa sig så likgiltig, att han
icke uppsökte en gammal ungdomsvän.
Resan företogs.
Men redan efter åtta dagar kom han tillbaka. Han hade,
efter vad han sade, mistat lusten under vägen: resan till
Helgenäs finge uppskjutas till en annan gång.
Karolus fick aldrig veta orsaken till denna hastiga
förändring, men av Georgs tysta och allvarsamma väsen anade
han något likt sanningen.
Vår kapten hade besökt sin ungdoms älskade och funnit
henne vid tjugufyrä år långt skönare än vid aderton...
Och icke utan en blandning av smärta och fröjd erfor han
hur villigt hans hjärta öppnade sig för att mottaga den så
länge älskade. Han rodnade icke mer air blygsel över att
det åter ville giva henne ett rum: nu rodnade han av
fruktan, att hon icke skulle vilja intaga det.
Och detta sista syntes mer än betänkligt.
Men då Fanny såg, att han sökte henne med blickar,
som icke kunde vara tvetydiga, och hon likväl insvepte sig
i slöjan av den lugnaste vänskap, skedde detta icke av
koketteri eller för att stegra hans återväckta känslor, utan
för att låta honom så grannlaga som möjligt förstå, att ifall
hon också ännu älskade honom, hon varken kunde eller
ville glömma, att hon en gång förlorat hans hjärta.
Ack, vad han gärna i hennes ögon önskat se dessa
avväxlande blixtar mellan mörker och ljus, mellan eld och is,
vilka han en gång sett i Elviras! De skulle hava visat,
att hon velat draga honom till sig, att hon velat straffa
honom för att sedan giva honom allt... Men Fanny
tycktes ej vilja giva något — och en sådan lek med känslor
var alldeles emot hennes sinne.
Georg känd’’ Fanny, och i hennes ögon, i hennes väsen
låg någonting, som, ehuru milt och gott, likväl öppet an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
