framhålla det, att ingen nation i verlden skapat och omskapat sin jord såsom holländaren, att intet, åtminstone intet europeiskt land till så stor del af sitt område är liksom en produkt af menniskans arbete, är ett konstgjordt land, så står det dock fast, att det holländska landskapet är ett af de enformigaste landskap i Europa, och det är sådant icke blott till följd af sin ursprungliga beskaffenhet, utan äfven just igenom kulturens arbete. Ty få vi menniskor omskapa jorden efter vårt sinne, så passa vi nog på att göra den enformig, d. v. s. kläda den i den för våra behof bäst passande åkerbruksuniformen, i den ”ekonomiska hvardagshabiten”, för att tala riktigt ”rationel” svenska. Men på det sättet, så är väl Holland fult, skall man fråga, eller, på sin höjd — ekonomiskt vackert, om man vågar begagna ett sådant uttryck, ett slags utile-dulci i landskapsväg? ... När allt kommer omkring, så är det väl endast en ”rationelt” vacker kofålla, hela Holland, med de beryktade holländska qvarnarne såsom sina enda ”pièces-de-resistance”? Man kan härpå ej hafva annat svar än det, att — Holland är vackert i sitt slag. Man må vara huru stor ”naturälskare” som helst, man må aldrig så mycket upphöja den ”fria” naturen — man skall dock aldrig kunna neka, det icke äfven odlingens skönhet är vacker på sitt vis.