det bevisar dock, hvad andas barn de voro. Egde man alltså icke så mångfaldiga andra bevis för deras kalla nykterhet, så skulle man ega ett tillräckligt sådant i den konstbehandling, de underkastade sin natur under de tider, då de stodo på höjden af sin makt. Men hurudana äro de nu i detta hänseende? skall man fråga. Lika nyktra, eller huru? Hvad svara deras parker och lustgårdar nu på den frågan? Frågan synes mycket enkel. Den är dock ej så enkel, som den ser ut. Den gäller någonting mycket obetydligt. Och dock är det icke så lätt att göra sig klart detta obetydliga. Vi skola dock försöka. Holland försvann såsom stormakt, ett tu tre skulle man kunna säga, från verldshistoriens skådeplats. Det bibehöll väl ännu under hela 17:de århundradet väldet på sjön och väldet i handelsverlden. Men under förra århundradet seglade England upp i vinden och skymde rakt bort Holland. Det gick så äfven med den holländska konsten. Den firade sina triumfer på 1600-talet, just under den tid, då Holland var som mäktigast och i medvetande af sin makts starka grund tryggt och sjelfförnöjdt. Holländarne riktigt gassade sig i sin lyckas sol. Konsten spirade upp i den starka temperaturen. De rikes salar fylldes med