Man ser nemligen, med andra ord, skarlakanspelargonier och gula calceolarier öfverallt. Holländarne finna detta som sig bör. Och pelargonier och calceolarier, calceolarier och pelargonier, utgöra också hufvudmassan af deras blomsterbäddar, när det skall vara rätt fint. Men — och här komma vi till det utmärkande i den holländska karakteren, sådant detta äfven i deras parker och trädgårdar ger sig tillkänna. Holländarne äro icke något modernt folk. De bry sig i allmänhet icke mycket om det ”moderna”. Om man undantager Haag och Rotterdam, såsom medelpunkten för det ”unga” och moderna Holland, det engelska, det franska Holland, — så är det öfriga Holland gammalmodigt, ”konservativt” i sin smak och i sina vanor, mycket konservativt. Man kan finna detta i alla riktningar. Man finner det äfven i parkerna. Det finnes i det egentliga Holland platser, der den gamla holländska stilens parker ännu förblifvit orubbade, platser, der träden äro klippta, der grottor och små leksaker äro bibehållna, och det ej såsom historiska kuriosa, utan derföre att dessa kostligheter öfverensstämma med det folkets gammalmodiga sinne. Men det finnes något ännu mer karakteristiskt för holländarne i deras lustgårdar. Låtom oss göra en tur t. ex. till det gamla beryktade Zaandam.