öfriga europeiska lifvet som det synes nog mycket vara? Men allt det der är ju saker, som förekomma i andra länder i Europa också, och man skulle ju derföre med lika skäl kunna om dem säga, att stagnation börjat gripa dem, oaktadt alla de lifsrörelser, som visa sig der åtminstone på ytan. Låt vara att, åtminstone från parksidan sedda, vissa delar af Holland förråda en nog långt drifven gammalmodighet, och att massorna af klippta växter i krukor och baljor der på gräsplanerna göra dessa trakter nog mycket lika afbildningar af de kinesiska landskapsteckningame. Men om dessa krukor, dessa roccocogaflar i Holland skulle betyda att Europa är på retur, åtminstone i Holland, hvad skall icke då den gamla franska stilen i allmänhet, hvad skall icke den italienska då betyda, sådan den öfverallt i Italien och Spanien sedan urminnes tider herrskat, och sådan den på sednare tider i Frankrike och England och flerestädes återupplifvats? Vi svara: den betyder detsamma. Den betyder, att man hunnit så långt i förkonstling, att naturen helt och hållet underkastas geometriska skönhetsberäkningar, beräkningar, hvilka väl passa för byggnader, men ej naturen. Och när man hunnit den punkten, så är åtminstone nästa steget stäldt på återgång. — Det betyder att 19:de seklet