i den yttre odlingen börjar visa tecken till den föråldringsprocess, som från Frankrike under 17:de och 18:de århundradena utbredde sig öfver Europa och först bröts genom de tyska och engelska elementernas utveckling och inflytande på kontinenten. Man finner också en sådan för långt drifven konstbehandling af naturen endast vid de större slotten, och man tycker sig deraf kunna draga den slutsats, att den egentligen endast uppträder der, hvarest öfverförfiningen inträdt. Så länge den blott håller sig till spetsarne af den närvarande yttre civilisationen, så har man ingenting att derom säga. Men uppträder den hos medelklassens folk, finner man att den der länge och väl fortgått och fortgår, då tycker man sig hafva rätt till fruktan; och det är något sådant vi funnit här i Nord-Holland. Detta ämne sammanhänger emellertid med en sats, som vi ofvan uttalat och som kan synas stå i motsägelse till hvad vi här sednast uttalat. Vi hafva nemligen sagt, att odlingen föryngrar naturen. Förhåller det sig verkligen så? I så fall skulle man ju kunna säga att Kina t. ex. undergått och undergår en ständig föryngring, ty odlingen fortgår der ju oupphörligt, och Kina är ju det mest odlade land i verlden. Ja väl. Kinas jord hålles genom odlingen i ett ständigt ungt skick, om äfven den kinesiska