kan i Stockholm tisdags- och fredagsmiddagarne. Det är holländska lifvets vaggvisa. * Men den, som första gången besöker ett främmande land och gör det af ”kulturhistoriskt” intresse, för honom är det förflutna lika mycket tilldragande som det närvarande. Åtminstone är detta fallet i Holland, hvarest just detta förflutna tittar fram med en så egendomlig prägel öfverallt nästan. Hvarje stad här har varit skådeplatsen för historiska händelser af den mest fängslande karakter; och dessa små enkla städei', som nu äro Hollands småstäder — detta lilla Leyden t. ex. och detta Haar-lem och detta Dortrecht och detta Utrecht och detta Nimwegen — deras namn stå i historien med outplånliga drag i och för den eller den verdsvigtiga händelsen. Det skulle föra oss in på ämnen af alltför stor omfattning, om vi skulle söka att vidröra de stora namnen och de stora händelserna, som ut-bredt öfver de holländska städerna detta historiska skimmer, denna återglans af det förflutnas lysande lif. Jag vill inskränka mig till ett historiskt drag, som gjort mig ett särskildt nöje under mina vandringar här. Jag genomgick en dag någon af de musei-kataloger jag här begagnat. En af dessa an-gaf för hvarje målare äfven hans födelseort. Jag