Att vidröra den historiska sidan af dessa städer, vore alltså att skrifva Hollands historia. Och här hafva vi ju endast föresatt oss att sammanställa några anteckningar om det närvarande. Folkets biografi, om man så, får uttrycka sig, är ännu icke mycket behandlad. Samhällenas inre utvecklingshistoria har mycket blifvit lemnad åsido för den yttre politiska historien. Deraf den omständigheten, att man ej just mycket fastat sig vid stadens och landtbygdens förhållande till hvarandra. Och dock förklaras ett folks inre historia icke obetydligt af just detta förhållande, icke blott det förflutna, utan äfven dess närvarande lif. Res t. ex. i södra Frankrike, i Provence. Det, som först fäster ens uppmärksamhet der, är frånvaron af lif på landsbygden. Aldrig en vandrare att se; aldrig en koja, aldrig hvad vi kalla en landt-gård. Landet synes öde och tomt. Skördarne synas liksom lefva för sig sjelfva. Endast der och hvar, på stora afstånd från hvarandra, stora byar, mycket stora; vi skulle kalla dem för större småstäder i Sverige. Huru förstå detta? Jag funderade förr derpå, men förgäfves. Nu, efter de erfarenheter jag gjort i andra länder och de åsigter dessa väckt, synes det mig vara en mycket enkel sak, ett helt naturligt förhållande.