I Frankrike bestämmer staden folkets öden. Paris är Frankrike, säger man. I Holland och andra länder har väl äfven staden bestämt landets öden, men på annat sätt. Den bestämmer dem på handelns väg, på den fredliga vägen. När man anländer till Holland land vägen från Tyskland, så har man knappt färdats några mil förrän man befinner sig på en stor, oöfverskådlig, ofruktbar hed. Denna räcker nästan ända fram till Amsterdams portar. Naturligtvis frågar man sig sjelf genast: hvad vill detta säga? Det rika Holland så fullt af stora hedar? Hur har då Holland kunnat blifva hvad det varit och ännu är? — Omöjligt genom åkerbruket. — Men medan man gör sig sådana frågor, föres man in i Amsterdam. Och Amsterdam ger en svar på ens frågor. Utan den holländska handeln hade Holland varit en af Europas obetydligaste länder. Utan handeln hade åkerbruket ej kunnat utveckla sig som det gjort. Utan handeln hade ej holländarne kunnat ens besitta sitt Holland. Utan handeln hade de ej kunnat förvärfva medel till de oerhörda arbetenas utförande, som deras ”polders”, deras ur vattnets armar eröfrade åkerbitar erfordrat. Men utan dessa åkerbitar, utan detta i Holland så starkt utpräglade landtlif, hvad hade den holländska staden varit?