Denna vexelverkan mellan stad och landtbygd har sin betydelse, den också, i ett folks lif. Deras ”intressen” äro i grunden gemensamma, om de hvar på sitt håll förstå sig sjelfva rätt. Och dock finnes det länder, der skråandan ej vill låta folket med-gifva detta, der staden och landtbygden skola hafva särskild ”representation”, liksom hade stadsbo och landtman, ”borgare” och ”bonde” så olika intressen att förfäkta, att de icke skulle kunna förlikas, utan skola öfverlägga om det gemensamma fosterlandets angelägenheter på skilda rum. Emellertid, i Holland är förhållandet mellan båda de närande klasserna sådant det bör vara. Am-sterdamboerna plöja hafvet, och landtboerna plöja jorden; och så fortgår utbytet i oändlighet. Och sedan nu jernvägarne bragt landtman och stadsbo i ännu närmare beröring, så blir hela folket alltmer en enda familj. De holländska städerna ligga, såsom man vid första ögonkastet kan se, alldeles inpå hvarandra, de flesta och de märkvärdigaste af dem åtminstone. När sådant händer i Sverige, så äter den ene och starkare upp den andre, svagare. I Holland tycks det icke vara fallet. Med undantag af Ley-den syntes de öfriga städerna, oaktadt sitt nära grannskap, bestå ganska^väl vid sidan af hvarandra.