Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
pä himmelen, det wae en herrlig stimmar-morsk
gon i stagen, och fåglarna flögo tnstigt nm«
kritisk s koppar och grenar. Nu försi bief sist-
iorn«6 förundran rati- stoe, när de marite atti
de sufwit i skogeti midtibland hallonbnstarna.
De sägo pä hwakandra, de sågo pei sina bad-—
dat-, som woro af sinasie linne, ntbkedt ofwcr
mjuka löf och bjöd-mimosa- Ändkligeii sade
Therese: det mäste waea trolleri.
Za, sade Aina, har bor wißt en god ande
bland dessa hallonbuskar. Ack ont wi nu ha-
de en warm kopp kaffe och en farit senila att
doppa i kassett
sig Wål· smaka
I
kaffe-
Knavpt svar det sagdt, innan bredwid
dem stod en liten brista af silfiver med en för-
gnljd kan-sk snusk-nr tvi-var af äkta perceliin.
en sin socerstkl af kristall, en skinnets-stadd-
snncka ou) några rims marina linietelsrod iiva-
Flickorna slogo i kopparita det raraste kasse,
lade socket och grädde uti, diss-spade och iato
Odd-sig isat-se be druckit sa skötet
Ni- willsJ lag Jerna tum han-in som gif-
Iwit oß allt detta sade Therese nud m tack-
« sam min-
Det har jag gjort, mina tära små flickor,s
sade i detsamma en röst ur buskarna. Flickors
na säga sig något häpna om och märkte en
liten wänlig gubbe i hwit rock och röd mässai
linkande fram mellan buskarna, ty ban haltade
litet. ,Hwarken Therese eller Aina kunde af
hämtad säga ett ord.
Waren ej rädda, små flickor-, sade gubben
och grinade vänligt emot dem, ty skratta tun-
de han ei riktigt, hans mun wak på sned
Wälkomna i mitt titel Ha ni sos-vit godt
och ätit godt och druckit godt? frägade han
Jag stall säga ek hwem jag ae, sade gub-
ben. Jag är hallonkonungen, som hett-
siar öfivcr hela detta kiic as hallonbnstay och
har har jag bott i flera tusende sv.-. Jien den
store anden, som hett-skar öswer sko-gen och haf-
wet och himlen, hat icke welat att iaki skulle
högmodas öfwer min konungsliga inatt och
min länga lifstid. Deeföre har imn befallt
att jag en dag hwart hundrade cit- stall för-
wandlas till en liten hallonmask och lefwa i
en födan swag och wärnlös gestalt frön solens
uppgäng allt till deß nedgäng Undek denna
Ja det da wi wißt, sade bada stickorna,«förwandlitsg är mitt lif beroende af den lilla
men sag osi. .och så wille de fråga hwem
aubbeis war, men de totdto icke
maskens lif, så att en stiget kan äta mig med
sin nabiz, ett barn kan plocka mig med bären
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
