Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
181
ibland. Förut wae hon också ofta otiilig och
lattretlig och wisadc sig ofta mismöjd, —- nu
har hon blifwit sci undfallande, och söker upp-
fylla mina önskningar redan innan jag utta-
lar dem."
Om aftnarna, sedan Klara skiljts frätt de
andra, och kommit i sin lilla kammare, bruka-,
de hon alltid gå in till sig sielf och ransaka;
sitt inre
"Ack’, tänkte Klara då ofta,"hwarför kan
mitt hjerta ej bli annorlunda? Om jag ock
lyckas att dämpa mitt mißnöje, sci att ingen!
märker det, om jag ock lyckas att lägga band-
pa min egen wilja, för att wara andra till
nöjes, sa är ändå mitt hjerta lika ondt, som
förut, ja, ännet märre. Jag märker nu myr- «
tet oftare an före, huru ond oeh syndig jag
är. Ack, om jag kunde älska Grid, men jag
kan det ej! Jag har sa manga gänget sött
beweka mig dertill, men allt förgäfwes. Be-
ständigt dragas mina tankar ät annat häll,
och det är mig ofta ett twäng, da jag skall
mända dem äter till Hononn Hurll skall mitt
hierta förändras?"
Klara hade nu begynt att ga i skriftstm
lan. En dag satt hon kvid sin hemkomst deri-
frcin i stum begrundning. Ett nytt underbart
ljus tycktes nu wilja uppgei för henne. Pre-
sten hade förklarat de orden i Joh 3 kap: ’
ntan en warder född på nytt, kan han icke se
Gude- rika Han hade sagt att denna pånytt-I
l
l
födelse icke ar menskans eget werk, utan ett
ivers af Gnds Ande, seisom det widare stiir:
utan en warder född af ivatten och Andan,
kan han irke inga i Gads rike.
"F«odaa på nytt" upprepade Klara, "jag-
måste dii födas pö nhttl Allt hivad jag nuk
är, hivad jag nu tanter och gör, det duger da
ännu icke, jag måste bli en annali, bli en
ny Inennistal" l
"Dersör’·, fortsatte Klara sina tankar-,
’derfor har jag aldrig blisivit tillfreds, fastatl
jag kunnat förändra ett ori) annat, jag harl
kännt, att denna förändring icke ännu är nog
inför Gad Nej, jag maste bli en ny mensko,
jag måste fri ett nntt hjerta!"
«Ett nytt hjerta det kalt jag icke gif-
l
wa mig sielf·, sade pastorn ""det ar Gads an-
des weri", sade han. "·Oerföe har jag al-
drig kunnat förändra mitt hjerta, fastan jag
kunnat förande-i mycket annat, och derfiie har
jag aldrig rätt alsiat Grid, ty kärlekeii, dm
måste utgä frän det nya hjertat, som Gud
skapat, ja från Gerd sjelf, sonr ar karleke11, ty
det still-: att Gads kärlek är utgjuten i wärt
hjerta genom den heliga anda, som
oß gifwen ae. O, Gerd gif mig din helige
Ande, och skapa i mig ett nytt hjerta!—
Detta blef nu Klaras dagliga bön, men
ännu kände hon ingen bönhörelse, hon kände
blott sitt hjertas ondska, sin kallsinnighet emot
Gud, med allt innerligare sorg, med allt dju-
pare smärta.
Salige åro de, som äro andligen fattige,
ty dem höter himmelriket till; Salige äeo de
bedriifivade, ty de stela blifwa hugswalade,
Salige aro de, som hungra oeh törsta efter
rättfärdighet-, ty de skola blifwa mattade, lasie
Klara en dag i sin bibel, och hon stannade wid
dessa ord, ty en aldrig förr känd liushet och
salighet genonisieonnnade hela hennes wäsende.
Hon hade wäl sörut mången gång läst dessa
ord, men aldrig hade de för henne framstått
i det ljus, som nu.
"Q, min Gud", utbrast Klara, "jag stall
dö blifnea mattad! Ja, jag skall blifeva mät-
tad en gång! O, lat mig blott icke öfroergif
roa dig, min Gud, lat mig allt mer och mer hun-
gra oeh törsta efter dig! Ja, öfwergif mig
icke och drag icke handen ifräri mig, Gud, min
salighet!"
En afton war Klara mer än manligt
tankfull. O, Gnd", tänkte hon, hur skall
jag blisrva wärdig, att degs din Nattwardl
Jag wägar icke framträda införs ditt heliga
ansigte sådant jag är.’ Klara tog riter sin bi-
bel oeh läste. Hon läste om den natten, dri
Herren Jesus blef förrådd, då Han stiftade
Natnoardeli, da Han swettades blod i örta-
garden, och huru han sedan upphängt-ed på
korset emellan twmne rös-ware-
Efter slutad läsliing giöt sig en känsla af
ljnf stillhet uti Klaras bröst, och ögat gjot
den saliga fridens tar. Hon förstod nil, att
Christels hade lidit allt detta af kärlek orksci
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
