Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29
Meu i samma ögonblick förmädde ett ljud
af helt annan aet,«Oersa-enhet att darrande
springa upp. Da« hon feig tillbaka, watånade
hon sin fenttanswärde siende, lejonet, som stod
pli bergets spets bakont henne, och hivats för-
färliga rytande genljöd frän klippa till klippa.
Nii började lejonet med fördubblad skyndsam-
het stiga nedför höjden, och deß steg woro
riktade mot det ställe, der Oerlsarenlict låg.
Men pli samma tid syntes ock herden, när-
rnande sig frätt deti motfatta«kullen, och Oec-
farenliet trodde sig höta, huru han sade:
"Fkukta icke, lilla lam, jag kan alltid göra
dem saliga, soni tomma till mig «)."
Hopp uppfyllde hennes hjerta, och i det
hon ansträngde all sin finalen Uppsteg hon frän
matten. Lejonet roat ännu blott nögea få
steg frön hennez men sinndatide framåt, kasta-
de hon sig till herdens fettet-, och lvftade till
honom sina ödmjuka och ängetfulla blickar«5).
Hwad sedel-mm- blifwit af detta får, hat
jag ei föennnnnit, nitti jag tort så mycket ont
den gode herdens mid, huru beredwillig han
UD Helen 7. Ds. — OHI Luk. 7. KS, B.
är, att skona och rädda de lam, forn i med-
wetandet att hafwa förolämpat honom, koni-
ma till honom, och bedja om förlåtelse och be-
frielse-, att jag är fullkomligt öfivertygad, det
tall einnn engång skulle befria Oerfaeennet nr
lejonets wåld och lära henne, att bli ett tro-
get sär ihans hjord-, jag är också« öfwertpgad,
att det dci lyckliga lammet det-efter alltid wa-
kit rvißt, att endast och allenast inom hati-
betesplatö finna sin ro och lugn, samt i det
hangifna lslifrvandet hos honom och i vällan-
dct af hans lind alle-ta minna frid och till-
försigt timligt och ewigt46). .l. 0. l. Z.
Nesligionetts-Bok.
Simeis-smultit svin insmy. tsnfändu
Sedan Hel-ten Gitd stavat himmel och
jord, kallade Dan enligt den Heliga Skrift-
roiltnesl«okd, menniskan, folie skapelsens krona
till lifwet. Han skapade denne ester sitt belä-«
te, begafivade henne med en odödlig ande, gas
ät henne Fötnnft, på det att hon mätte· känna
sin Skapare och hans godhet, och att hon
skulle förstå hems trett. Haii förlänade henne
oviljans frihet, att hon mätte fullgöra det, font
hon funnit wara fannt och godt. Med dessa
himmelens gäfwoe woro, enligt gamla testa-
mentets heliga skriftec, de första menniskoena
utrustade. Mui de aflågsaade sig ifrån den-
na rena kunskap. ·3 stället att framdåea hier-
tat ät sin Gud, uti möt-duad, kärlet och foe-
Ltkoendq sökte nian att dyrka Hannah förnäm-
ligast genont offer, och afwen denna aftvilelse
fan den rena kunskapen roar blott början till
ännu större fönvillelser. Snaet hade menni-
skoriia alldeles glömt Honoiti, och i Hans
ställe skapade de sizz sielfive andra guden-, uns
det mångfaldiga gestalter. Hedendomen, tton
pck flere gudars trädde i stallet for den rena
gudodnrkan, hwilket- wi redan finna wara
ivanhelgad dos de fdtsta och ännu fednare hos
de utmärktaste menniskor. Snaet anscig man
himmelens stjernor och ifvnneeliet Solen och
Mårten, betraktade som ljusets och wälsignel-
sens kallat-, icke mer såsom ett werl as ett alls-
-mattigt, allwist och godhetsfullt"roäsende« utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
