Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lis
Simon sade, att hatt toar ledsen bstver
tuppen för hustruns och barnens skuld,. font
höllo af det granna djuret; tnen annars gjor-
de det just ingenting. Han hade redan förut
ämnat bygga en hönsgård med ett högt sta-
ket for att hålla hönsen från grannarne, och
nu påskyndades detta företag af hiittdelfen. Der
fingo hönortta en snygg grusad platt att spatt-·
sera uti, och gala och kackla af hjertanö grund,
utan att bestvära någon.
Men Rubett Black hade ett uppfinning
och ihärdighet, som hade· warit tvärd en bättre
sat, och skulle ha gjort stor nytta i werldett,
om den blifwit annorlunda omvänd, än att
upptoiieba grill. Ett af pärontriiden i hans
trädgård sträckte en af sina grenar mäuligt in
ät Simons trädgård-. Jag toet icke ottt solste-
net derinue hade en muntrande werkatt bä trä-
det; men tvißt iir att den grenens pärott tooro
ymnigare och glänste skönare, ätt alla de öfri-
ga. En dag hände, att lilla Georg Greu, sent
sjungande fprattg och lekte i trädgården, ploc-
kade upp ett statort, htvilket hade fallit ned
nära staketet. J samma ögonblick tände han
som om en geting hade stuckit hottont i nat-
ken. Det tuar Ruben Blacks piskfnärt, åtföljd
af ett sådan stut- med utreda ord, att det stac-
kars barnet störa-ide in uti huset»i ett ytterlig
förskräckelse. Men detta försök slog också felt.
Goßen fick tröst hos sitt moder, och bits till-
sagd att akta sig för päronträdet. Och dertned
slutade den saken.
En ssi orubblig godmodighct harmade Ru-
ben mer än all den förtret, ban rönte af an-
dra. Ondt wisste han huru hatt skulle mötet,
gen. Nilr deras kärror gingo börbi bit-aran-
dra, tyckte hatt att Simons häst rustade sin«
nia-bu tned ett få oförstäntdt öfwermod och fat)
te upp huftondet, liksom han hade förhöjt sig
öfwtr Ruben Blacks gamla krake. Han sade,
att Simon planterade sil pråliga rosor kring
tn boning, för att stämma ut Rubens nakna
utliggar. Meri det brydde han sig ej om—han
iltnnade ej låta sina utliggar ruttna upp af
sådant otyg. ·
Dock liii ingen störa sig af hans omanliga
anmärkningar eller retas att göra honom emot
på något sätt. Simott Gretts rosor doftade,
hans häst gnäggade, hatts kals bölade; men
ingett af detn drömde om att de tooro föro-
lämpade ttf Ruben Black. Jcke entt hunden
hyste någon ondska, i sitt Hierta, ehuru hanen
qväll tillät siks att jaga hetit Rubens gliss, och
ställa på dem gettotn planlspjelarna. Ruben
anmäla det hots hans herre dagen dfrpil, och
stoor att han sinlle lagstika honom, om han
ej höll den hunden hemma. Simon stvarade
ganska lugnt, att hatt skulle försöka taga bilt-
tre tvara på honom. J några dagar hölls no-
ga tratt, för att märka om Tttße skulle förar-
ga Rubens gäß igett; mett de spatserade hem i
fred, och icke ett enda muff hördes, sotn kunde
föranleda Ruben till klagomöl.
Rubens nya grannar icke blott uudtoeko
gräl, ettan de försökte tillothmed ibland att bör-
ja ett toönligt umgänge. Ett dag fick Rubens
hustru frätt Simonet hustru en stor korg, full
af tvackra körsbär. Förtoåttad och trakterad af
detta, ftvarade hon ganska fryntligt: «Säg du
mamma att det roar mättligt af henne, och
och betala det med ränta; men skidan fördrag-
famhet hade hatt ingett räd för. Han tyckte»
att det läg förakt deruti. Hatt hatade Simon
mer ätt hela bytt tillsammans, emedan hans upp-«
förande gjorde honom sådan otrefnad ochv ej
gas honom minsta stäl«att beklaga sig. Det
grät-ide honom att se fingrannes blomstrattde
gärde som tvar en sådan motsats mot hatts e-
hon skall hafrva mycken tack derför!-« Ruben,
som satt i spion-rätt och rötte, hörde detta tal
utcm någon enslighet, utom att han bläst- eb-
ken genotn pipan litet häftigare och barstare iin
manligt. Men nilr gesten hade gått, utbrast
han: «Gör dig ej till någots narr, Lisa. De
tänka ge oß en mint, att tvi skola sticka dem
eu torg plommon; der ligger knuten till artig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
