Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ils
Veten. Skicka dem nu en dra korg, dit de bli
mogna, jag tvill ej stå i nägon skuld, minst
till det der hala packen–
Den stackars Lisa, huvars dystra lis för
ett ögonblick blifwit uppfrisiadt med en liten
dagg af wänlighet, öppnade nu sitt sinne för
mißtroendet, och så sorstoann den glädjen som
uppspirat kring de mogna glödande körsbäreit.
Jcke långt efter denna inledning till god granit-
s"amja hände det att nägra arbetare, dem Si-
mon Gren inskickat, körde med ett tungt last
Zstver en sumpig mart,·och satte sig fast i gytt-
saii, som uppkommit genom ett längioarigt
regn. De stackars oxariie iooro ej i stånd att
flytta sig nr stället, och Simon tvagade att be-
gära hjelp as fm toresiga granne, semi arbeta-
de ett litet stycke dorisk-Sii. Ruben smakade but-
tert: «.Zag har nog att göra med att sköta
hivad jag har sist händer-« Då den böjliga
begäran, att så låna hona orair och redskap på-
nsgra minuter, Vlistoit asslagen i samma twä-
ta ton, gick Simon tigande sitt mäg, för att
söka upp någon hjelpsammare granite. »
·.Karlarrie, som stodo qniar hos de tsligft
lidande oxarna, utsoro i bittm ord öftver Nu-
bens aftvoghet, och sade att de hoppades snart
fä se honom sjeif sitta i samma klämma Si-
mon återkonei detsamma och smakade dem:
pOiii så händer, så skola tvi göra toiir slyt-
diglset och hjelpa honom upp.«« «Dct är ir-
ke bra. att toara alltför beskedlig heller,«- an-
märkte karlar-te. «Oin Rubeie Biack märket-«-
tillade de,« att folk äro rädda sör honom, så
lär hatt trampa ner dem argare iin någonsin.«
ssÅh wänta bara,-« sade Greii småleende,
«sag skall dräpa honom snart. Wänta litet,
så statt ni så se, om jag icke dräper honom.«s
Och ioerkligen hände det kort derpå, att
Rubens laß fastnade i samma kärt-, som lar-
larne isade önskat. Simon märkte det frän en
Uärliggaiisde åker, der haii arbetade, och gas
befallning att hans oxar oet- redstap genastl
stnlle skickas till Rubens hjelp. Kariariie strat-
tade, skakade pä husnnidet och sade, att det
gjorde den gamla besten godt att sitta der han
satt. De skyndade dock raskt och muntert att
wertställa Simoiis befallning. «Ni bar rätat
illa ut, granne,-« sade han, då han kommit
stam till det sjunkatide laßet. VMen här äro
mina karlar och twii par oxar, och jag tänker
att tvi skola snart lyckas att hjelpa et- npp.«
«Gii ni hem med edra oxar,- stvarade Ruben
spotskt. Jag behöfwcr icke er hjeltM Simon
swarade i en mycket manlig ton: «Det kan
fin-s icke samtycka till. Qwällett bryter in, och
ni har föga tid att förlora. Det iir en kinkig
fas när som helst, men tvär-se lär det blisioa l
mörkt-eta- «Ljnst eller mörkt, det är detsamma,
jag wiki inte sia nZgoit hjelp af se,-« sioarade.
Ruben häftigt. «Jag wüle inte hielpa er ur
kärret-häronedageii, dii ni bad mig.« ssJiesk "
sök att jag då fenan-hero smått det war ,fiir
»niig,-s smakade Simo1t, eskänner jag hur det
nu måste svara för er. Se sö, granite, låt oß
icke spilla tiden med ord. Jag kan omöjligen
gä dem och lemua er sittande i gyttjaii, al-
draminst nu ds natten bryter in.«
Laßet likes snart uppdraget, hwarpä Si-
mon och Hans karlar genast gingo hem, utan
att mänta pii tack. — DS Ruben gick hem
dess qtvällen, toar han omanligt tankfull. Se-
daii han en stund hade rötat under djupa be-
traktelser, knackade han sakta askan ur pipaii,
oa) sade med en« stick: «Lisa, Simon Grea
har dräpt mig nu.«
«Hwad menar da?« frågade hans hustru, och
släppte sitt stramt-sticka med sörniänad uppsyn.
«Jo, sir dit Lisa, du tvet, att ntir han
först flyttade hit, så sade han, att lyan-skulle
«dräpa« mig,– sivarade Ruben-«och så har
han gjort. Hiieonidagen satt han fast med sitt
laß och tville ha hjelp, men jag snäste as ho-
nom. J dag satt mitt laß på samma ställe.
Tå toinnier han obedd meden-å par oxar och
hielper mig app. Jag tyckte det ioar slam, att
han stulit ghra mig handrårknittg, sä att jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
