Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
us
sade, att jag ingen hjelp wille da af honom.
Meri han slvarade just så vänligt som om in-
gentittg Paßerat oß emellan före, att som nar-
ten bröt in, så tvar det så godt att jag kom
upp ur smutsen-«
«-L7au är en höflig man,« sade Lisa-
««-Ha11 har alltid så tvackra och tvänliga ord
att säga goßartta otn det som är rätt. Hans
dustens tyckes också svara en beskedlig, teeflig
gratulqtoiuna.« Ruben teg. Men sedatt isatt
funderat en stund, sade halt: «Lisa, mins dit
de dcr stöna plonnnonnen, stim- hättga längst
bort i toestra hörttet i trädgärdettI Du kunde
just plocka af dem i mot-gott bittida, och båta
dem dit bort-« Lisa jakade, utan att frakta fm
man, hivad halt menade med «dit Bore-«
Meu när morgonen kom, börjttde Ruben
trastva fram och tillbaka, härs oas tioårs,
rundtomkring, utan att man usisne hivad hatt
sprang ester· Slutligen upptäcktes orsaken till
hans rastlösa rörelser. «Jag tänker, jag kmt-
de just gs dit sjelf med plommonen, och tacka
honom för hans oxar,« sade Rubem «J mitt
elände det i kärret glömde ja,3, stam till sa
gandeå, att säga ski mycket font tack engång-«
SF begaf han sig till trädgårdett, och i
dörren stod Lisa med ena handen i sidalt oa)
dett andra öftoer ögonen för att skymma solen,
och stig om han werkltgen skulle bära plommo-
nen till Grens hus. Det toar den matemat-
digaste händelse, som inleiissat sedan bon stod
brud. Holt kunde knappt tro sina egna ögon.
Hais gick med snabba steg, som om han hade
fruktat att icke kunna utföra den omanliga in-
gifvelsen, ont hatt sladnade för att äter öfwer-
lägga.
Niir ban samt sig i Grens hud, kände
han sitt alldeles tafatt af förlägathet, och skytt-
dade att såga: ssKiira grannhuftru här tiro
msgra plommott, som mitt hustru har stickat
er, och tvi tyckte att de stigo mogna ut.« —
Utau att lotsa nägon Fox-undran öftoer denna
otvanliga artighet, tackade den vänliga gnut-
ntatt hett-mt, och bad honom sitta ned. Men
Han stod och lette med dörrtlintan och sade,
utan att lysta upp ögonen: ssKanhiinda gran-
nen Gren inte ät hemma på morgottqtvisten?«
Esau är ute wid brunnen och kaminer
genast in,« stonrade hon. Knappt hade hon
sagt ut, fört-lin den redlige mannen sjelf wisa-
de sig med ett ansigle sii fridfullt, sristt och
elakt, som en sunimorgou. Dan steg rakt fram
till ältade-« skakade fryntligt hans hand och sa-
de: «-!·:-jet-kli«.1t wälkommen, granne! Sitt ner
— sitt nerl«
skxag tackat-, jag har ej tid att stadna,«
sluarade Rabou. Hatt gaf sitt mössa en kmtss
cit ena sidan, klöste sig i«hnftondet, sått ut ge-
nom fönstret, och sade detpå med stor brådska
och murken ansnängnim3: Satelt är deu, Greu,
jakt gjorde inte rätt med oral-nas-
sssökadar inte — skadar inte,« swarade
Gren. IsKantle jag sätter mig fast i klirret än
en gäng endera dageli, medan det regnar så i-
härdigt. Om så ster, så iver jag ljtoektt jag kan
få loattda mig till.«
« «Ja, set-ni,« sade Ruben, ännu mycket för-
toirrad och uudtoitaude Simons milda klara ö-
gott, «ser ut, geauuarue bär äro ett gement folk.
Qnt jag alltid hade leswat med sådatttt gran-
nar soli- ni iir, så loore jag mät inte den jag fir.
«Na, nä, tvi få försöka att tvara mot
andra sådana, soul loi wilja att de skola ton-
ra mot osz,s« sade Simott. IsNi tvet, sjelftva
Liffens mun säger så. Jag har märkt af ersa-
eenheten, att om tvi ropa tvänliga ord, så ger
ecko toäuliga svar. Otn tvi fot-söka att göra andra
nöjda oelz till toilieö, så toaknae också hos dem
önskatt att göra pil samma sätt. Kanste det gsr sä
med er och edra grannar tnndtotnkring hela ea-
den. Hwettt tvet, låt oß försöka. Ni toet toiil htoem
som will hielpa os. Utan Hans matt och nsd
lära toi icke flotta oß en tum ur fläcken. skom-
uu ut med mig och se pil mina äplettiin. Jag
will toisa er ett träd, på hwiltet jag dar om-
pat en ganska ypperlig sort. Dan ni har lust-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
