Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
151
stojande barnett tystnade twätt, redatt dö Wal-
ter syntes inträda i syr-satt, och toid de första
ackorderua utbredde sig i den lilltt byttsabbatöc
tstviilleuö stillhet och frid. Folket, gammal och
ung, hade lärt sig iilsia Walter och hatts or-
gel, ty alla haftott dock ett sintte öppet föt- det
stötta oeh det höga. .
Pastortt hade toißt tio gängor sagt: «Qr-
gelttistett, font hivat-fe söndag spelar för tvår
nådige furste i hatts hofkapell, gör sitt sak på
långt när ej fä bra, font tvär Walter, och
jupprigtigt sagdt, så är det jemmer och stadn,
att eu sådan muflluö, som tvär Walter stall
sitta och trötta bort i ett fådatt by font dettua.«
Ofta hade han äftoett tillstyrkt Walter, att ett-
aöng gel till residettsstadett och be ont tillåtelse
att fä spela i hoflyrkanz men dett beskedlige
mannen stod icke att förmås dertill, och toille
aldrig leunta bytt. «Qut Gttd låter mig be-
hålla hivad jag tttt redatt har, fä är jazz för-
sGiir iir
nöjd,-« plägade han stoaret pastorn.
-
tttatt nöjd ttted mitt tinget konst, men der i den
stora stadett skulle matt toackert siratta ttt mig,
ont jag sittlle trättga mig dit och nppduka mi-
tta stycken. Nej, herr pastor, det lem pastorn
icke råda inig tillpli altoar.-«
Och mät ärlige ströddar—orgelttist hatt blef
på fitt plats och bekymrade sig icke ottt det som
försiggick der ute i toerldett.
Då hände det sikt engåttg om tvistern,
att tttidt i ttattett ett förfärligt buller och stril
ttppstod i dett lilla byn. Walter hade just af-
tonen förut suttit i kyrkan toid sitt orgel och
spelat ett fång ottt Gttdö underbara ledning
och kärleksfulla förfyu. Med tonerna lindande
i drotten ochv fångens ord ps» läpparne hade
Walter sintttrat itt ont aftonen. Ntt. toiickteö
hatt af det hemska ljudet: «eldett är lösg-
Det första Walter fick ögon och öron klara,
öftoertygadeo hatt alltför ögonsienligett om fatt-
ningen deraf. Det frasade och brakade i katt-
tarne och taletpä hatts egett stuga. Walter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
