Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
«Jazj will dock hivar dag se esters-· sa-
de storkfar, och det gjorde han.
En låiig tid förslöt nu.
Då såg han en dag, att en gröii stjelk
sköt upp fråii djupet, och då den nådde
waltenytaii, ivtixte ett blad fram, bredare
och bredare-; tätt derinivid bildades en
knopp, och då storken-en morgonstund flög
deröfwer, öppniide sig, wid de starka sol-
strålarna, blomsterknoppen och midt uti den-
na låg ett roackert barn, en liten slicka,
liksom oin hon stigit upp från bad; hoii
liknade i den grad prinsessan från Egyp-
ten, att storken först trodde att det war
bon, soiii hade blifwit liten, men då han
tänkte efter, faini han att det måste wara
hennes och diskonungens barn; derföre låts
bon i ivattenliljan.
«Der kart hon ej bli liggande;«« tänkte
storkfar, «i milt bo äro wi redan för mån-
gat men det faller mig något iii! Wikiii-
gafrun har inga barn, och hon har ofta
önskat sig en liteii flicka. Jag beskylles ju
tör att föra bort de smä, nu will jag dock
engäiig göra allwar as det! Jag flyger till
wikingasriin med barnet; hwilketi glädje
skall ej dec bli!«
Och storken tog den lilla flickan, flög
till ivikingens gård, slog med nabbeii hål
på rutan, lade barnet wid wikingafkuns
bröst, flög så till storkmor och berättade
härom, och ungarna hörde derpå; de wo-
ro stora nog dertill.
«Ser du, prinsessan kir icke död! hoii
har sandt den lilla hitnpp, och nu är den-
na placerad!’«
«Det hak jag jii sagt från första stunds-«
sade stortinor, «men tänk nu litet på dina
egna! Resetideii stundar snart; det börjar
krypa och kittla mig under tvingarna! Gö-
ken och näktergalen ciro redan på sard,
och waktlarne hör jag tala oin, att wi
snart få god medwindl Wåra ringar stå
sig nog wid inanöverii, orn jag känner
dem rätt.
Nå, hivad wikingafrint blef glad, då
Ihon waknade på morgonen och fann det
lilla wackra barnet wid sitt bröst; hoii
kysste och klappade det, men det skrek för-
färligt oil) spratlade sned armar och ben,
och syntes på intet sått förnöjdt; flutligeii
grät det sig till sömn och då det sii låg
der, wiir det något det wackrasie nian kun-
de se på. Wikingafrnn war så glad, sa
frist och sund; nu skulle afweit, tänkte hon,
hennes husbonde med alla sinir mån lika-
så owantadt, som den lilla, komma, och
så fick hon och hela huset brådska, att allt
skulle wara i ordning. De långa, kulörta
tapeterna, som lioii och tjeiisteslickiirna hade
wcift med bilder af deras afgudat, Odin,
Thor och Freja, blefwis upphängda, tjena-
rena singo skura de gamla sköldariia, bol-
ster blefwo lagda på bänkarna och tort
bränsle i eldstäderna midt i salarna, sök
att bålet strax skulle kunna tändas. Wikin-
gafruii lade sjelf hand wid allt, så att hon
på aftonen roar betydligt trött och sof
godt. .
Dii hon nu emot morgonen vaknade,
bles hon mycket förskräckt, ty det lilla bar-
net roar rent as borta. Hon sprang upp,
tände ett bloß och säg sig omkring, och
då låg der, broarest hon sträckte sina föt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
