Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103
blickade sig omkring, och bugade sig deref-
ter några gånger af och air. Jag hade
tvåntat, att hon först ssiille låta bedja sig
tange, förebiirii heshet oeb åttiiiiistoiie fornt-
skicka iriåiiga ursäkter; irieii detta måste icke
iiniirt blifwit seden bland blommorna, ty
wallinoblonunan började genast raskt att be,
råtta-
— J wiljeri bota ning Wålaii, då
toill jag berätta er burit wi wallitioblom-
ritar, enligt gaiirla sagor, sorti inom iiiin
slågt fortplantat sist led ifrån led, hafwa
ert ganska egeti händelse att tacka för tvår
tillwaro; tv j libreii ingalunda tro, att tvi
blommor, rvid werldens skapelse, alla på
en gåtig blefwii utströdda öfwer jorden. O
nej, då kom deti ena efter den andra, och
det tillgick på den tiden ungefär liksom det
ännu hos oß tillgår om wåreit.
—- Hiirii tillgår det då itu på roåreir?
— afbrbt tranårten ifrigt.
— Derom kan dii fråga kattfoten, —
swarade walliiiolrlemiuaii, —- ty bart år
alltid tidigt franitiie, och stor mig ej heller
widare i iiiiit berättelsen
Kattfotein hroarpå ivaitligen föga afseen-
de siiftes, och som af många till och med
anses roaia något simpel, då hans kusin,
tiiseuskbtiari, derfbr att den fått bättre upp-
fostran, redan står bättre aiiskrifioeriz katt-
foteii roar både glad och förlägen öfwer
att också hart en gång skulle få föra ordet,
och en liitt rodnad drog sist ofri-er de friiå
brotta bladen, såfiiiii iiiari tvål troligen föritt
ofta roarseblifwit hos denna lilla blomma.
Derefter upplyfte han tacksamt huj-vridet triot
siir gyiinariitna och berättade, titan att afi
"·ioakta någon widare fråga-
— Hioad orrdt tvi gjort winterii, att
hatt tik oß arma bloiriirior så gramse, det
katt jag ickesåga er, och derom ätit ine-
iiirrgarrta ganska delade. Meri så mycket
år säkert, att han ej kan tåla oß och inte
ger sig irågoii ro, förr art han fördrifwit
oß alla från jorden. Meri hans rike tva-
rar icke eivigt, och efter honom korintier
tvår bäste män, tvåreii. Denira ser sig riir
helt bedrbfrvad omkring, når ingen enda
finnes awar af alla de brokiga barn, han
tvid sitt aflågsiiaiide så ivarmt anbefallt åt
sommaren, och måste yolja sitt hår i lån-
ga grå slöjor, emedan han åiiiiii icke har
en blomma eller ett blad, soiii tratt kart
binda till en krans åt sig. Då far hatt
med sin lena, warma hand sakta ofrvei
jorden, och toiiikar och ropar sitta älsklin-
gar, af hwilkii timitt ingett ioågar sticka
upp l)rifroridet, to de ciro åniiri bett för-
skräckta, så har den bistra iviiiterti upp-
skrämt deni. Deitiia frriktaii ar ej heller
ogrundad, ti) iriari har exempel på attroiris
terti, då han redait roar borta, återkommit
och slagit blommorna på hiifivudet Wis-
serligen striktas några blommor» sorti hafroa
ett särdeles roiiiiligi sinnelag, och ej ivilja
låtit ioåreti långe mättra, iitaii skyndsamt
framskjuten Så år det afweit med blåsip-
paii. ·Meii når bon blickar si,j omkring
och jorden autin ser så kal ut, och så få
af systrar-tia aiiiiir brinrtit tvein tipp, då
rådets hoti och sticker skyggt sitt Llilla hitf-
ioitd åter ned under de grotta bladen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
