Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37.
ty jag håf ändå bara skamsaf det. Det
gret, skrek; stampade; och -gjärde så myce-
ket.väsendes satt man kunde: hafva. trött.
att en lejonunge- sluppit ur sin bur, För-
gäfves voro modrens förmaningar, det hör:
då dem knappast. Alla som gingo förbi
städnade; man hörde dem skratta och hyvi-
ska emellan, sig.
”Se på den der lilla, som redan är så
elåk!
— Är det en gosse eller en flicka?
— Det är hvarken det ena eller andra,
det är en liten plågoande.
—–ida, ja, sade en stor och tjock frukt-
handlerska, det är föräldrarnas, fel, som
uppfostrat henne så illa.
Det: ena infallet efter det andra hagla-
de nu; men jag aflägsnade mig med hjer-
tat uppfyldt af deltagande. Jag såg nog
att modren var god, att barnet borde haf-
va varit väl uppfostradt och att såväl mo-
dren som itjensteflickan blygdes öfver bar-
net, som gjorde sig tillett allmänt åtlöje.
Ack! tänkte jag, har icke Gud skapat
barnet för att vara hemmets glädje, lik-
som Han skapat blomman för alt vara än-
&ens prydnad, och fågeln för att: sjunga
+ skog och dal.
trogna sin kallelse, men .hyarföre uppre-
ser sig så ofta barnet emot den gudomli-
”ga. viljan? : Hvarföre är det så ofta en
det borde
röst inom
Blomman och fågeln äro
sorg för det hem, hvars fröjd
vara? Då var det liksom en
”Det är derföre
har många fel, som det icke
mig svarat: att ; barnet
vill rätta,
det är derföre att barnet mera tycker: om
satt vara lättjefull, osnygg, olydig, än att
.»ädelmodigt bemöda sig att göra sin mo-
ider lycklig, att blifva sim faders. glädje
och stolthet.”
sj Jag, påminnersmigj. med nedan ie här-
af, en. Händelse,isom; inginn &år Jatt be:
rätta för, eder; -
Anders; var; en duglig arbetare. Han
hade tvänne barn;, en; liten gosse, som
hette Georg, oeh en;iliten flicka vid namn
Clara. ; Emedan tiderna voro svåra, må-
ste shan arbeta, mycket (för: att. underhålla
de sina och bereda sig en lyckligare ställ-
ning; men den gode Anders: fann ;aldrig
arbetet för hårdt och tungt, då han tänk-
te på sina kära barn. a Ar
rOm Gud,” sade han till sin :hnostu,
Pgifvit oss dem, så tillhör, det oss attupp-
fostra dem till det bästa, på det de, en
gång må blifva hederliga menniskor så-
som vi. Georg vexer och blir stor, ban
måste komma i skolan, derefter blir, det
Claras tur. Sedan skall Georg lära sig
något handtverk. och åt Clara måste. vi
spara en hemgift. Allt det der kostar
mycket, och penningar får man icke utan
arbete och sparsamhet. Men Gud välsig-
Skulle jag.ej se dessa kära
små skratta och dansa omkring mig, så
nar arbetet,
bade jag längesedan förtröttats af mina
mödor.”
Anders gick derföre ut före er
och återkom icke hem förrän på aftonen,
arbetande; utan uppehåll. Å andra sidan
var hans hustru icke heller overksam; hon
arbetade af alla krafter för att äfven kun-
ma medverka till husets underhåll, hon
gick fyra år årad i samma, klädning för
att ej behöfva för sig använda jaf de pen-
ningar, som sparades för deras barn; men
lemedan hon yar ytterst snygg, syntes hon
dock alltid väl klädd. |
Barnen yoro alltid omsorgsfullt klädda,
och hvarochen som såg dem sade: -
”Dessa äro utan tvifvel barn till förmög-
ma arbetare.” | 4
07 ML I aven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
