Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och hans ögon lyste och hatts kinder glödde,
så att det roar en fröjd deråt-
Så hände ntt en gättg, att Herntatt kom
hem och ropade: «Lät nug berätta, strontian-
Tänk dig, grannens Gustaf har ljugit —- «
«Herman, Herntan!« sade ntodrett strängt-
idet hon rynkade pannan och lade bort sitt
arbete.
Men den lilla goßeu föll henne raskt i talet
och sade: «Åh, det får jag nog tala om;
hör nu på bara. Herman har ljugit for lä-
raren och icke för uägot pris tillstått sanningen.
Då blef lärarttt mycket ledsen och upphörde
att fråzta honom. Hatt lät Gustaf sitta och
tvände sig till oß, men han log icke som toan-
ligt. Titumen toar snart slut, och tvår låra-
re satt i sitt stol, såg helt bedröftvad på Gustaf
och det tvar nästan som om han gerna brustit
ut i tårar. Då sprang Gustaf upp till lära-
ren — föll på knä, knäppte fina händer så-
som toille han bedja och sade rent ttt det onda
som han gjort. Då grät läraren riktigt, men
det toar af glädje, tv han reste honont upp
och tog honom i sttt samn, hatt kpßte ho-
nom tillochnted, sa det är riktigt sannt, matn-
ma, han kyßte honom och fade: det är ttrt
allt åter bra, ty Gustaf skall säkert aldrig me-
ra göra det. — Goda mamma , jag hade ger–
na gråtit med, jag tvar så glad, att herr lä-
raren toar så god mot den stackars Gustafs-«
Ett annan gång kom Herman hetn med en
annatt uppsyn och berättade: «·dör nu på,
mamma, hivad som hände l dag! Du tvet
su att tvi i skolast hastva en stor, brun roat-
tenktuka. Htvar dag ntåste en« af kamraterna
gå till brunnen, för att hetnta wattett, ty det
år ofta sä tvarmt, att tvi nästan törsta ihjel;
och så behöftver matt äftvett tvatten för« att
stekta stoampen. Sedan några dagar- då det
bliftvit så halt på gärdett att man knappt toet
ordet af förrän man ligger der, har det gått
illa med krukorna. Kentscht och sir har den
tnaqefter den andra gått i kras. Lärarett har
nu redan för siette gången köpt en ny. J går
sade hatt derföre- «Gos;arl den som slårsöni
der denna kruka, måste bli qtvar i skolan ett
timme längre ätt de andra. Jag toill lära er
att tvara aktsamma-«
tsHtvad hände? Jo i dag gick det olyckligt
för den arma Anders. — Du tvet, han llr
upptagen hoo den der härda bonden, det är
olyckan. Denne är mycket sträng med An-
ders, derföre kom han äftoen så blel och dar-
rande till lärarm. Meri läraren hade en gäng
hotat med straff och det hatt en gäng loftoar,
det sker.«
«Ett stund derefter lade doktorns Hugo han-
dett på pannan och bad att få gå hem, ty
han mådde ej bra. Lärarett lät honom gä;
tvi striftoa tvårt ämne — och det blir tid att
hem. Alla hastva medlidande med den stackars
Anders. — Dä öppnas dörren och Hugo kont-
mer in gladt bärande med båda händerna ett
kruka. Den klipparen hade ställt sig så som
om han tvore sjuk, för att få gå och af sina
sparpenningar köpa krukan. Wi sprungo alla
upp med fröjd , äfwett läraren log wänligt och
klappade Hugo på huftoudet och sade: «Nåh,
tag då, ester du så tvill, din Anders i hand
i stället för krukan. Barn, ni så nu gå heml-
Jublande sprungo tvi upp , och tvi följde dem
alla ett stycke på tvägett. Derföre, kära mam-
ma, kommer jag i dag något sednare än toan-
ligt. Och nu, snälla mamma, ett äppell
Mänga dylika berättelser förde Herman med
sig hem. sznnerhet glänste hanö ögott, då
han berättade ont sitt lärare, ty han höll myc-
ket af honom. — Lärarett toar en gantmal och
gammalmodig herre med hwitt hår, och under
den stvarta kalotten, sent hatt ständigt bar, tuae
huftoudet kalt. Tiden och sorger hade åstad-
lommit,detta. cSlut i nästa n«:r.)»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
