Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
111
se det är ett älsltvärd pastor . . .«
Alla deßa betraktelser fortsattes under bönen;
de sörorsakttde ett sort, sottt ttästatt öftverröstai
de predikantens stämma. Jazt tvar förtvirrad
as allt detta buller; nästan ingenstädes hörde
jag ett ord, som uppsteg till Gud; och liktoiil
tvoro alla deßa ansigtett alltvatsamma och an-
däktiga-, ingenting störde gudstjensten, och pre-
dikantens högtidliga röst tvtkteö ensam ljttda i
kyrkan.
O Gud, utropade jag, är det möjligt att
du har fä fä tvärdizta tillbedjare! Stär det
sålunda till med dyrkan, tttatt anser sig egna
dig; iir det på sådant sätt utan tillber ditt,
htvarest skall dtt dä här sinna en tillflykt?
J detta ögonblick träffades mitt öra af en
mild röst, sottt tyckt-ess uppstiga frätt ett afläg-
sett del af kyrkatt.
ssO Gud,« htviskade denna röst, allt htvad
dtt säger mig i denna stund är sannt. Ja, dtt
har giftvit dig iit mig, och jag, htvad har
jag giftvit dig tillbaka? Llckt dtt ser det, jag
tänker på fåfängligheten, jag svszelsätter tttig
med tttig sjelf, och jag borde tvara nedböjd till
jordett tvid ditt närtvaro· Näderike Gud, sör-
låt mig, jag tvill helt tillhöra dig och tjetta
Utl«
Jag betraktade den sottt talade sätunda. Det
tvat ett ungt, tttildt och tvaekert fruntimmer,
densamma, htvars toilette bliftvit så bittert tad-
lad af den sotn först talade. Lättxtre bort ut-
göt sig en hård, afbruteu röst i dessa ord:
«Är det tväl sannt, o Gud, att dtt har äl-
skat mig och att du tvill oförskhldt frälsa mig?
Jag har icke gjort annat ätt syndat emot dig,
oelt du förlåter mig tverkligen; jag har förak-
tat dig, jag har hädat dig, och dtt siickttr mig
ditt Sott för att dö i mitt ställe . . . Q tttitt
Gud, htvad skall satt kunna göra dig för ett
sädatt tvätgerttittg.« Dett, som uttalade desta
afbruttta vrd, tvar ett fattig arbetare med grå
här; han stod nära ingången och utred i sitta
händer sitt tnößa, under det att tärartte rutt-
no. «Det har gätt för långt,«« ljödotankap
tte hos ett tredje, «jag katt icke längre böra
ett sädatt börda pä mitt hjerta; dä Gttd sör-
liiter mig, tvitl jag ock förläta; jag skall gå
att söka min otvätt, jag tvill glömma allt htvad
hatt sagt till mitt nackdel, jag skall räcka ha-
ttottt haudett och bedjtt honom ont förlåtelse–
Matt började dä sjunga lofsången; alla mun-
ttar i kyrkatt öppnade sig för sättgett och lik-
tväl hörde jag endast ett stvagt sorl; det kom
frätt nägra personer, som toerkligett frätt hjer-
tat sättde sitta toner till Herrett, de andra fram-
bringade intet ljud. Sjelftva kantorn- sottt
tvattligett hade ett ganska tvaeker röst, förbles
fullkomligt stum, under det att den fattige ar-
betaren, sotn jazz nhß hört, uppstämde röran-
de toner . . .
J detta ögonblick tvaknade jag; dettvar sut-
la middagssolen; pä tvägarue sottt gii genom
de lattdtliga sältett framgingo ätsiillizta grup-
per af menniskor; det tvar kyrkfolket, sottt nu
tom frätt kyrkan och ätertvättde hem.
O Gud, utropade jag, htvttr äro dina tje-
nare, och htvad ätet-sfär föt- ditt del?
Lise-st ont siade-k-
Btt katltsk plägade tttttlersttttttlttm, esktesk
Slutntlt dagsatsltete, kitt-samla sitta stam om-
letsittg sig otslt bet-tittade elii vanligen kök
elens någon berättelses-, eget-stl all väckta ele-
ras ialtttagelsetbrtitåga oalt eftertanke-.
Ett allo-s besk-Isle Ittt kotte-ett-
"-Iag slit-il elettmt gäng lörlilatstt sile- er.
Ittistn barit, Ittttstt ljtttlet uppkom-tusen
Jlett lit-att sägen j om att sökt-taga att kli-stl
till vår sluka listrutan-TF Hanstee- lit-go
jag tlets tillföll-.- tttt göt-te läran om ljutict
föt- cts tydligen-c, ätt ltät·.9’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
