- Project Runeberg -  Eos. Tidskrift för barn och barnens vänner/Organ för Lärareföreningen Hälsa och Nykterhet / År 1861 /
116

(1853)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kis

Tonfuzinj, födelse toid iir 537 före Kristus
och omtalar att toid hans födelse Ki-litt, ett i
deras dikter ofta förekommande fabeldjtsr, som
tvifar sig på jorden för att förkunna lyckliga
tilldragelser-, infunnit sig och lemnat en fien,
pil hwilken man läste orden: ssEtt goße, rett
som den krystallklara källan, skall födas då
vTsihen slägte är i fallande. Hatt stall toara
konung, men niatt land.«- Wid 24 ärö iii-
der toae han pä iväg att stiga högt i statens
tjenst, då hans moder dog, och han, ester det
nrsldriga bruket i Kinta, som då likntiilråkati
förfall, afbröt sin bana för den behöfliga sor-
setiden. Detta Ivar hans första reform titt
de gamla sederneo tips-hjelpande; htoilkett toann
efterföljd och ännu i dag hälles i helgd. Ef-
ter fulländad 3 års sorgetid, den han ann-tin-
de, innesluten i sitt hus med flitigt studerande
af sitt lands gamla tvisdotn, sörjande öfwe-
det sedesörderf, som tvid denna tid spridt sig i
hans fädernesland , aflade han sina sorgkläder
på moderns graf, meit återgick ej till sitta etn-
öeten, utatt fortsatte sitta studier. Hans rykte
för wiödotn mar redan svida kringspridt och
flere uppsökte honom sök att bliftoa underwi-
sade. Kallad frätt hos till hof, stannade han
der hatt kunde toerka bättring hos regenten,
granskade och förbättrade lagarne. Hans un-
idertvisning sökte ej stöd i nudertoerk, ntatt toar
högst enkel och lättfattlig, hånet-isande på Gad
» säsom det högsta allt styrande toiisendet, när-
soarande hos menniskorne genom de gode och
tvise män, han satte ibland och öfwer dem.
Confuins toandrade ofta med sina lärjun-
gar, dertoid han, då tillfälle erbjöds, begag-
nade sig af liknelser för deras underwisning,
föftoertygad att de lärdomar , som gästs-os på
detta sätt, bättre sverkade ött föreläsningar-.
En dag snnno de honom försänkt i sett-aktan-
det af en flod. Med förtviining frågade en:

fen, stoattnttö flytandet

nets lopp gagna oß, det är sn någonting pilt
ttatttriigt?-« «Du har ratt, « swarade filoso-
den Sidd, naturen
eller menniskohanden gräft åt det, iir en enkel
sak, och lytt-ar och en inser orsaken dertill,meti
htvad icke alla tveka är likhetett emellatt tvattZ
net och iärdomett, och denna setnsörelse upp-
tager mig. Liksom toattnet flyter dag och natt
och förenar sig med andra tvatten tills de för-
enade utfalla i tverldöhaftvet, må tvi låtasoär
tvishet öftvergä till efterkommande, att den
ständigt må tilltoera till århundradets slut-«-
J tronsaien bredtvid tronen stod ett ämbars
för att dernted hämta soatten nr brunnen. Cottk
fuzini, som toiil tvißte ytvartill ämbareti gams
la tider brukades, frågade tnandarinerne hivats
för det stod bredtoid tronen. De gästoo i sin
okunnighet en förklaring, hwarät Confuzins
mätte skratta. Hatt bad nit den, som höll
i ämbaret, att sakta stinka det i brunnen.
Denne gjorde sä, men som ämbaret toar helt
lätt, stöt det ostoanpii. Det dief tomt upp-
draget. Det oaktadt bjöd Confnzins dem at«t
tömma ur det. De sågo förtvånade pä hwar-
andra och anmärkte att det fanns ingen drop-
pa deruti. stDä det så kir-« återtog filosofen,
«miisie matt kasta det i brunnen på ett annat
sätt.– En af de närmarande kastade det frän
örnnnökantem Det fylldes och sjönk. Con-
fttzinö tittade ned i brunnen och sade att han
ieke säg det. ssWattnet iik för djupt,– ser-ara-
de man honom, «dn stall förgäfwes ansträn-
ga dina ögon att upptäcka det « « «Du har
rätt-« stvarade silosofen, stjag sviil sjelf göra
ett försök med ämbaret. « Nn sänkte han det
ned i brunnen, hwarken för fort eller för läng-
samt och i det han gas det en lagom rörelse,
svann han utan möda sin afsigt att fylla det
till hälften, så att det hölliemnneigten i watt-«
net. OsDer har ni det, sade han till de om-

«Miisiare, hwartill kan betraktandet as watt- kring stående, som otZligt , tosntade pei upp-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:47:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eos/1861/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free