Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
135
andra hundar tvet han att göra egendomsriiti
ten gällattde och känner sig starkare i sitt öf-
tvertvigt, då hatt toet, att hatt har denna rätt
på sitt sida. Såsont ett exempel härpå kan
matt se, httrtt ofta ett liten httttd på trappatt
till huset gläfser ned mot en större, hurtt hatt
springer efter denne och djerft inlåter sig i ett
oliktt strid med honom, så långt hatts herres
område räcker, liksom toißte hatt att han der-
ittont är i sitt fttlla rått, men dertttanför icke
har något att skaffas Mait betrakte ock der-
toid, httrtt dett främmande httttden synes re-
spektera dettna rätt och håller mycket tillgodo
af dett stoagare, så länge dentte befinner sig
inom sitt område, tnett sedatt obarmhertigt ta-
ger sitt skada igett, då båda komma på frätn-
tttattde mark!
Htoillett kan tttißlättna, att ett ittsigt om
lefnadsförhållandena här ligger till grttttdl
Men hunden har också medtoetande ont
ting, som ligga långt tttotn området för watt-
liga sörnitttntelstr. Han toet ganska förträff-
ligt att skilja mellatt förs och eftermiddag, ja,
man har obsertoerat, att hatt också förstår att
skilja mellan söndag och htoardag. Då hun-
den tvet, att hatt tvanligen icke får följet sin
herre ttt på förtttiddagett, förhåller hatt sig
stilla, då denne går bort; men har han oftare
fått följa med på eftermiddagen, så kan intet
liknas tvid hundens glädje, då hatts herre be-
reder sig till att gå ut. Hnnden toet tttt att
det icke är förmiddag, och att hatt sår göra
sällskap; hatt stormar omkring i rummet, ser
efter sin herres hatt och käpp, och hoppar och
fågttar sig åt, att få följa med.
Jakttagtlsetoiirdt år tillochnted dett simpla-
ste hunds beteende, då han åtföljer sitt herre.
Hatt skyndar förut, liksom om hatt toißte,
htoart hatts herre skall gå, och stannar titan-
forezportett,’ för att itttviittta honom. Wet
licke mera sakna denne.
hatt icke, htvart det stall bära af, så stannar
han tvid nästa hörtt eller aftväg, ser sig om
efter sin sherre och synes liksom fråga, htvilkett
iväg han skall taga, och den obetydligasle att-
toistting till höger eller tvettsttr är tillräcklig
för att tvisa hunden tvågen.
Men högst intressant år det att se, yttrtt
hunden söker sitt herre och ropar denne, då
hatt förlorat honom, httrtt hatt sörjer honotn
efter döden, och httrtt hatt med otttplåttligt tiat
förföljer sitt herres mördare.
Då hunden söker sitt herre, skyndar hatt
först dit, der denne oftast plägar tvistas, sedan
erinrar hatt sig mindre manliga ställett och sö-
ker honom der, snart begistoer han iig till de
minst tvanliga och sltttligett dit han åtföljt sin
herre blott ett enda gåttg; och hundens minne
är i sådatta fall ofta trognare ätt en menni-
skas. Htvart han kommer, märker matt, att
hatthöker sin herre, ty så egendomligt är lottn-
dettö tväsende och så talande hatts beteende.
Fitttter hatt icke sitt herre, oaktadt allt sökan-
de, så ställer han seg öftverttllt, der- han katt
blott förmoda, att träffa honom, för att ge-
nom sitt ställande kalla på honottt; och efter
htvarje stall spetsar han öronen och lyßttar,
om han icke förnimmer sitt herres htoißling
eller rop.
Och underbart är det, att tttatt åtttttt icke
lfunnit, att httndett sökt sin herre, då denne
under hatts jråntoaro bortrest eller tillochtned
dött, ehttrtt matt af httttdetts hela beteende
ganska tydligt kttnde se, att han saknade sitt
husbonde. Ja, då dennes bortotoaro räcker
alltför icinge, uppsöker sig hitndett ett annan
herre, till htvilkett han sluter sig med lika stor
ferohet, lyder såsont sin förste herre och synes
Mett får hatt se ho-
sttotn, toort det ätt efter fltre år, så igenkänner
,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
