Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ii
Sår barnen lärt sig läsa. läste de sa
gerna allt lvad i deras böcker stod att
läsa. och talte derom: hvarje dag. Eljest
voro de ganska goda och lydiga sin mor.
Sedan två år förflutit, blef modren sjuk,
Myc-
ker bekymrad om sina arma barns fram-
och bon kände alt döden nalkades:
tid, det var hon först: men sedan blef
hon öfsertygad att Gud. som är sjelfva
godheten, nog skulle la omsorg om dem.
Sedan modren, liggande der i hålan
af sitt träd, kallat barnen till sig, sade
hon |
Snart är jag död. och j älskade
barn ban icke mera en mor. Minnens dock
alltic att j icke ären alldeles ensamna och
att Gud den högste ser allt hvad j gö-
ren. Glömmen aldrig att göra er mor-
gonhön och er aftonbön. Min käre Jean,
håll godt vård om din syster: gräla inte
på benne, slå henne aldrig: de är ändå
Det är
dr svow skall gå och söka ät er bäda frul:-
litet större och starkare än bon.
ter och ägg.
Några ord ville modren äfven såga åt
Marie. men hon hade icke tid dertill: dö-
den afbröt hennes ord.
De
deras moder i dödsstunden hade velat gö-
arma barnen förstode icke hvad
ra dem begripligt, tiy de visste alldeles
Då deras
moder nu var död, trodde de att hon sof-
icke hvad detder dö vill säga:
de och de vågade icke föra det minsta
oljud af fruktan att väcka henne. Jean
gick att söka frukter. och sedan ”de ätit,
Jade de sig vid foten af trädet och insom-
nade båda två
Följande morgon blefvo de ganska be-
störta. då deras moder ännu sof. Då de
funne att hon ingenting svarade, trodde
de att hon blifvit ledsen på dem: hyvar-
före de började gråta. bädo sin mamma
om förlåtelse och lofvade henne att vara
riktigt snälla och beskedliga. De ansträng-
de sig förgäfves: modren kunde ju icke
svara dem, emedan hon var död.
Flera dagar omsyväfvade de dock trädet
tills att kroppen började öfvergå till för-
ruttnelse. En morgon sade Marie högt
snyftande:
— Åck min bror. ser du maskar som
Vi
dem bort. Kom och hjelp mig.
äla vår stackars mamma! måste ha
Jean närmade sig, men liket hade re-
dan en så obehaglig lukt att de icke kun-
de qvardröja der. De voro nu tvungna
alt gå söka sig elt annat träd till hvilo-
plats.
Dessa båda barn glömde aldrig att be-
dja Gud; de läste så ofta sina böcker att
de kunde dem utantill.
Deremellan pro-
menerade de eller satte sig ned i £rön-
gräset och språkade sigemellan. En dag
sade Jean till sin syster:
— Jag mins att, när jag var mycket
liten, sä var jag - . - . ja jag har varit
på ett ställe, der det fanns stora hus och
mycket menniskor: min far hade många
betjenter, och vi hade också vackra roc-
kar: Men sedan lade oss pappa in i en
stor byggnivg, som gick på valtnet. oci
sen så, etlutre, bandt ban oss fast vid en
planka; och han gick ned i hafvets djup
Och derifrån har han icke kommit tillba-
ka;
han ändå är i himmelen.
Och vär goda mamma har sagt att
— Det är mycket märkvärdigt — sva
rade Marie — men efter det nu här händ:t
så, så är det Gud som velat det; ty du
’ . I
vet iv min bror, att han är allsmäktig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
