Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
pade han icke verlden för sådana menni-
skor? Äro de icke verldens beherrskare
och de rikaste af alla menniskor?
Konstens uppgift är att ingifva men-
niskan kärlek till naturen; men de som
ega den af sig sjelfva behöfva inga taffor
eller gallerier; våren utkastar teckningen
och bela året är deras konstnär.
Den som icke värderar blomsterskön-
het är tillochmed att beklaga, såsom en
hvar, den der är född efullkomlig. Men
de som föraktligt förkasta blommor såsom
qvinliga och mandomen ovärdiga, röja
sin egen rälet. Kunde man äta eller
dricka Blommor, vore de retelsemerdel för
passionerna; kunde man spela om dem
som om statspapper elier ingå vad om
dem som om publika samyeten skulle des-
sa just taga upp dem, der ädlare sinnen
skulie fälla dem — sådana, hvilka älska
dem som uppenbarelser af Guds tankar
om skönhet och som atresser till menni-
skans smak eller till nigonting finare och
djupare än smaken, till den makt inom
oss som förandligar tingen och meddelar
sig med Gud genom hans verk.
Många personer blifva genom blotta
benämningen afskrämda från den ena el-
ler andra njutningen; sålunda blifva ”vil-
da blommor” stundom förbisedda al äfven
ifriga hortikultörer. Men alla blommor
äro vilda, och våra sällsyntaste blommor
äro nägonstädes de mest allmänna. Blom-
mor, som växa på osnygga, osunda och
sumpiga platser, blilva obehagliga. För
blommor som växa djerft och nästan oblygt
vid vägkanten drar sig vår känsla af grann-
lagenhet och vårt begär att beskydda sig,
ofrivilligt tillbaka. Och i de flesta fall
hafva vi benägenhet att undervärdera ”all-
männa” blommor. Men det är icke rim-
i ligt att en växt skall ega större behag för oss
derföre att den är förd från cn aflägsen trakt
af jorden och är en ”stor raritet”; och om den
eger skönhet bör den icke vara mindre
utan en god del mera angenäm för 0ss
Här se vi
Den
ger glädje ät den fattige, åt massorna.
derföre att den är allmän.
sköuhbet i förening med ädelmod.
som icke egde någon glädje om naturerm
fordrade betalning för sin blomstring.
Äro molnen, hafret och bergen mindre
sköna derföre att de äro ofta sedda och
sedda af millioner?
Men vare härmed huru som helst; un-
der det vi ingenting förlora i beandran
för utmärkta och. fnllkomliga blommor,
känna vi en växande tillgifvenhet för de-
mokratiska plantor. Här ha vi till exem-
pel kungsljuset wed sin riega skönhet
som blomma, men hvilket blir 035 kärt
som en glad och modig planta, der det
anspråkslöst uppskjuter ur en mager jord-
män, prydande sin stjelk med breda, tal-
rika, sammelsludna blad och lIyftande ur
dem en spira som alltid tillvinner sig en
vänlig blick. Denna vackra planta bor
ibland oss som en afsigkommen gammal
gentleman och inger ett medlidsamt in-
tresse. Men i andra länder är det en
blomma och kallas den amerikanska sam-
metsrosen.
Vi bekänna oss till en enfaldig hän.
Iryckning för klöfver — icke för den hyvi-
|ta klöfvern, som bien tycka om, utan för
Iden röda klöfvern. Dess runda, hederli-
ga hufvud ser så landtligt och oskyldigt
ut. Kan du se det utan att ihågkomm«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
