Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
nas fåfänga som skapade densamma än
naturen, hvilken på en och samma verlds-
kropp omöjligt kunde framkalla väsenden
som äro hyarandra fullkomligt frem-
mande. Man betrakte i detta hönseende
menniskan på sin minsta bildningsgrad,
t. ex. Hottentotten, hvars benbyggnad och
likhet
apans och som genom inskeänktheten af
hufvudskäl har så mången med
sin tankeförmåga icke kan räkna längre
än till 7, i det han endast med ordet
”många” betecknar alla tal derutöfver;
man erinre sig Karoiben, som uppäter
sitt eget slägte; man tänke på Kretiner-
ne, hvilka, utom naturdrifterne, knappast
ega så många själsförmögenheter som äro
nödvändiga för utöfvandet af de enklaste
husliga förrättningar, hvilka likväl den
orangoutang (menniskoapa. af malayska
ordet Orang, menniska), om hvilken Buf-
fon berättar, med så mycken skicklighet
fullgjorde, att han tillochmed kande vara
med i bildadt sällskap, utan ätt ge an-
ledning till klander; och denna förmenta
klyfta skall småningom förlora i djup och
bredd; ja, om ej någon egentlig öfver-
gäng, skall dock ett närmande framstå,
hvilket så mycket tydligare framträder då
man iakttager huru hos särskilda djur af
samma slag högre förständsförmögenheter
uppenbara sig än hos andra af samma
slag. så att det förekommer som om en-
skilda deribland
lottade.
verkligen vore bättre
Så hade vi tillfälle att för någon tid
sedan observera em liten hund af spets- |
ras. som Hera gånger i veckan. visade sig
på en öppen &rösplan. framför myntbygg:
naden I Wien. för alt leka med de gos-
sar hvilka der brukade slå boll.
gula spetshund, hyars ankomst numera
Denna
väcker skolungdomens jnbel, ty han har
blifvit en slags celebritet, smyger sig nem-
ligen så obemärkt som möjligt till det
ställe, der gossarne pläga aflägga sina mös-
sor och jackor; och har han nu, sedan
han flera gånger stannat och försigtigt
sett sig omkring, uppnått detta ställe; så
gör han plötsligt ett språng upp på kläd-
högen, fattar med tänderna en af mössor
na och sätter af dermed i fullt språng,
säsom om någon vore efter honom med
pisken. Gossarne, stora och små, börja
nu under skratt och rop att förfölja ho:
nom, tumla i brådskan öfver hvarandra.
klättra och falla öfver skrankorna kring
ängen, med ett ord, äro oänligt roade af
denna jagt, ty den gula spelsen är ingen
tjuf, ingen hund enkom dresserad att stjä
la eller som springer bort med sitt rof.
utan endast ett muntert djur, som gläder
sig at alt kunna draga gossarne vid nå
san, och som det roar att se dem hals
öfver hufvud sätta efter sig. Derför sprin
ger han ån rundtombkring i stora kretsar,
och vänder sig hastigt då han märker att
gossarne vilja afskära honom vägen; der
för kryper han till höger och yenster un
der staketet för alt bringa så mycket stör
re förvirring bland sina ofta ganska tal-
rika förföljare; derföre skäller han, man
skulle nästan kunna säga af gladje, då
det går riktigt muntert till. Och då hav
nu varseblir att
|
Sossarne äro trötta, läg
ger han, naturligtvis på behörigt afstånd,
mössan på marken och håller dervid sa
länge vakt till dess jagten förnyas. Tyk-
ker han detta uppehåll räcker för länge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
