Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
am
[Sya
betänksam gammal grå höna hade lyck-
ligt uppnått muren och smög sig nu, med
slöd af densamma, bort till den plats hon
förut gräft sig i sanden, uti hvilken hon
nu lik en välfödd fru förvirrad nedlade
sig och genast insomnade. En blygsam
kyckling af feminina slaget och i hvit drägt
vagade sig, då den kände att det gick
omkring i dess bjerna, icke från stället,
vacklade hit och dit, som om det stormat
starkt, och syntes hvarje ögonblick genom
någon kraftyttring. vilja undandraga sig
de många åskådarnes blickar. Xndtligen
föll hon ned med en svagt, blygt kack-
lande min, reste sig åter, flög derifrån
med yttersta ansträngning och med ett
genomträngande skrik, liksom hyvilade ett
förfärligt brott på hennes samvete, och
redsjönk slutligen förintad i ett mörkt
hörn af gården, Men roligast var dock
tuppen. Han skakade på sig, reste upp
fjädrarna, slog med vingarna, hoppade
jemnfota såsom en dansmästare, utsträck-
te sig i hela sin längd, skrek och galade
så mycket han förmadde, men derjemte
så falskt och på en gäng med så mycket
bögmod, att det var omöjligt utan ölver-
Han
hade, frän all vara sina fruntimmers all-
ljud; skratt att äse detta uppträde.
varsamme och uppmårksamme beskyddare,
blifvit en fåfäng, skrytsam och pratsjuk
narr, som nu, midt under det han som
bäst galade och hoppade, föll ned i det
valtenfal som var utstäldt på gården för
hönsens räkning, och i hvilket han nu
blef I zgande samt insomnade snart.
Möjligheten att bli rusiga undgå de
köttätande djuren, tv de hafva en bestämd
vedervilja mot allt som luktar vinspril
och vända sig med afsky derifrån. om de
äro aldrig så hungriga. Ej så gräsåtande
djur, af hvilka tillochmed enskilda genom
vana kunna: bringas derhän att finna ett
nöje i ett lätt retmedel för deras förstånds-
förmögenher ”). Äfven har visar sig dju-
rets medvetande att hafva tillbringat en
stund i glad sinnesstämning och önskan
att förnya detta: en viss likhet med den,
ty värr allt för ofta alla gränsor öfver-
Det är öfverhuf-
vud skada att öfver djurens själsförmögen-
skridande menniskan!
beter i det liela ännu så litet blifvit skrif-
vet, under det öfver deras benägenhet att
lära konster så mången afhandling ut-
kommit.
”) Skilda undantag göra det allätande svinet
och den eljest på blod begifne björnen. Framför
alla andra är de nordiska skogarnes konung, den
barske men torr-rolige björnen känd för min na-
turliga begifvenhet på starka drycker, hvadan hun
med skal bär namnet ”född fyllhund.”
Red:s anm.
Berättelser. ")
1. Små ting får man icke all-
tid
gingo ut alt promenera.
förakta. Theodor och hans fader
Det var en yak-
ker värdag och gerna höll fadren aitt löf-
te att visa Theodor vägen till det förfall-
na klostret der i skogen utanför staden.
Innan de ännu hunnit stadsporten,
stötte Theodor med foten emoöt ett hårdt
föremål. Han såg efter och varsnade en
hästs!.0, som låg till hälften undanskymd
uf dammet på gatan. Utan att bry sig
vadare derom, gick han sin väg derifrån.
+) Af moraliskt eller lärorikt innehåll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
