- Project Runeberg -  Eos. Tidskrift för barn och barnens vänner/Organ för Lärareföreningen Hälsa och Nykterhet / År 1866 /
163

(1853)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

163

gen sett. Der slodo se grannaste totrter i de «Trlidgård, trådgårds«, ropade Jna triutnses
mest underbara och toerlande former, och stjel- rande, och från alla springor och hörtt mellan
kar och blad och blommor sågo ut, sottt ont stenarna på gårdett skrapades tttt ttted stickor
de toarit ai .et finaste silstoer och öfwerströdda tall tnnll, som kunde sås lös, och bars i tråd-

tued glimmande iidelstettar. Gtttumatt sjelf«

tvar eti is på ett yttre fönster-, och hennes tråd-.

gård at· tes-rosor på söttsterrtttatt.

J- rttmtnet ittottt fönstret bodde långt förr
ätt lilla iöguttttnatt kost dir, en liten flicka.
Om sommarn toar fönstret också hennes werld.
Det« utanför såg hott flodett tited fina tttåttga
iartyg och de många arbetande och rörliga
menttisior der, och på långt aiståttd syntes till-
ochttted några stora tvackra tråd, sottt stodo
atoar as den rad, htvilken sordout toatit plau-
terad utefter flodett. Under dem spatserade
långs siengatan stadetts granna fruar och her-
rar och tyckte, att det toar så skötte att toara
ute i det grotta.

Llllt sa mycket toackert såg dett unga flickan
stått fixt souster, tttett hon tråttade ändå och
längtade att tå komma dit ttt på åttgett ttttder
hjortar-tia, dit hon hivar sommar ett gåtts, ja
idland tillotdttted ttoå gånger, fick fara ttted
tar och mor och stora systoneu, med kaffekölet
i hämt, tör att roa sig på landet. Mett
titt-ad hielpte det att låttgtal

slog slapp bott ttt på den stenlagda gårdett
att leka, men dett Ivar endast syra samttar i
iyrkattt, och dit hittade aldrig ett solstråle of-
tare, ätt när den kom som återsken srån hand-
sasttttaresiönstret, ty gårdett ontgass på alla
syra sidor as höga stenhus och tnagasitter, mest
utan fönster-

Men ett dag upptäckte Jua, att snst toid
sidan as den trappatt, sottt ledde ner till går-
dett, ett par siettar af stenläggningen sjunkit
ned ttågra tttttt lägre ätt de andra, och derpå
hade samlat sig litet jord.

gårdettz och slutligen stod den sårdig uted tre
sängar-, nästan en hals aln långa och ett halst
qtoarter bredtt, och t· htvarje säng nedsattes
tre ärter-

Och Jtta glötttde att längta ester ångett och
björkarne, hott glömde att stå toid fönstret och
fe på floden och på de gamla tråden på an-
dra strandeu, och hon pyßlade och toattnade
och slier några löökraffsade tnttllkortt till sitt
trädgård. Och tidett gick, och se, syra ärter
grodde och stego ttpp östver tttullett med lins-
grötta toppar.

War gnldsökarett, sottt finner ett demont,
så lycklig sotn Jaa, då hon såg sitta årtplatt-
tor? Nåsta morgon skett solett gladt östver
slodett, östoer fartyttett, tistoer det äflande sol-
tet. Jna såg icke utåt, hott skyndade ned på
gårdett, der då just iöll ett återskett as solskett
srått handkatnntar-iöttsiret, ord hott blei så glad
östoer att årtertta skulle så sol. Men ack, alla
ärterna lågo npptttckta och söttderriitta. War
det råttorna eller någon okyttttig ment-isig sottt
gjort det? Det toet ingen· Förstår dn, att
sorgett östver syra årtplatttor kan tvara djup
och bitter?

Mett åter hade sommaren gått och det toar
sinter, och floden såg ttt just som ett lång,
lång lårs-smås, sot- stora sltster klippte till
handdukar och Jtta skulle fålla. Och de gamla
trådett sågo tttt på asståttd ttt sottt gråa datu-
nåt, och de granna skitarna och herrarne spat-
serade ej nu i det gröna, och arbetöioltet sos
Men Jtta fållade sitta hand-
dukar och tänkte på den toackra ångest un
der björkartte, dit hott toißt sinlle slippa en

i sitta kamrar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:48:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eos/1866/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free