Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
sväljer honan företräde-stuts till sina ungars-
sostrctte sådattst fåglar, som dela dettnet smak, ·
ehttktt äftven andra stundom hedras med detta
förtroettde och man bett funnit götägg i boen
bos ätlam piplärkatt, domherrem trastes o. s.
tu. Mait har förut trott, att götett tvätpt
sitt Ltng i det fremmande boet, men det bar
ntt bliftvit utrönt att bott blir tet i nästet-,
som är gattsitt stor, och under egaretts från-
tvnro inpretttistmr det i nästet. Se bär hnrn
M:r kloke-st Prewst, prefekt för de zoolo-
qista samlingarne i tnnseium tl’llistoire na-
tnrelle i Jurtlin lies Plantes t· Paris, be-
skriftvtt ett dylik tilldragelse, hit-vartill ban toa-
rit åsyttet mitt-te. cSlntet följer.)
Alfred oclt 0tto.
«’Nu slits vi ge lusen-tindra frågor", Smle
Alfred till Otto, oclt iii slogo ele sig net-
på gnist-allen ntttnfür tlertts faelers trätt-
gätrelsltyggttittg. sten scannar-solen stel-le
tlent Ineel sin-·- varma strålar, det-före tog
Ulla af sig både-. jude-t- våst. Ittitsset, strunt-
por oclt isättgnh tY lisa hatle ünntt intet
fått stöttor. Alrkesl tog blott al sig silik-
lurns. ty lian lttttle sådan-, emeelttn lian
nr lvii är ältltse sin Otto. Ocn
stöttorna sir est sätt-skild historia, ltvqrtill
ele elev
vi setlan sltoln leomntn.
"llnul ltcltt lingrnrtta"? fritgntlc AlfretL
llsn ltatle jn föreslagit alt ele skulle- ge
liven-antika frågor-.
— Tttmttit:n. pelelingret, långfingret,
rinzlingret ottls lillfingret. — svar-tit- Otto.
"l)et går ocksii etn". tnenaele Alft·etl.
"Annttrs ltettt ele: ltttntnitntt. slicleepatt,
lättge inan, lijertlig ltantl oclt lille vit-lee-
vissnat-«
— Ilse-el är slet, som går oclt Siik- oci-
nltlrig lemnatle till elörren? — fräs-tele Ot-
te i sin ordning.
"Icl0elcttn"l
set-nia gåta ltatle en gång barnliiclenn gif-
svststttle Alfretl lieslämell, ty
vit lin-tom att gissn-
"I«apl) på lapp ocls ingen söm på, liv-el
är tlet för ett källtttftsntl"·.’ frägttele Alf-sett-
— Ett leälltnfvuel? — svaratle Otto liii-
som isatt inte mitt-lit, titt sniket läs i sjellc
Vtt frågan.
volt
"0m elet är ltuntlm Inil lsärifräst
till Rom, ltuts långt tir elet tldt frän Ilont
sil liten
littn var. vttr ltetn äntlå en stor klippan-·
oclt lsit igen"? fri-gaeli- Alfs-ml.
Otto böljade fat-dessa. — Det len-tunet-
ast på, ltvilleen stig nian test-, — stulet linn.
"Natnrligtvis set-smet väg frac- oclt till-
lttlta", förklarade AlfretL
— hå ät- tlet väl lilea långt — stule 0tto.
"Iit1tt Ivertttlt"l inföll vMeri
vet tlu ltrettl sont sitter lit-lamt spegeln"«2
broelreit.
tillatle lian.
— Det vet eltt bäst sjelf! asar-els Otto-
— Iiotntnets tlu iltäg. när tln sist lie-le sin-t-
ltet riset·? —
"sqt·allet·l))·tts — Isling, lilangl går i
sålt-, isätter sliiil;t’, lians-ner He’tt till ntin
tlörr oci- ltlir elinmttl utanför", dels-lanseri-
tle Alfretl ganska försmädligt. Vi se lii-·-
af, att elt- hållet gossarna i sina ortlleliar
kommit in liii personligheten. Det latin-
tler ofta lätt, saft-ost emot vät- ltäslti viljes.
liften si- nnelerligt elekt kan tzseleets, fin-tes
ett mycket ntirtt sammanhang emellan ri-
set bal-om spegeln oclt sqvallerltktttin —
Isling, klang 0telt Alfreds stöflor, ont liv-il-
lta jag loft-att att berätta en stirsleild lii-to-
ritt. Donna lyder. som följet-;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
