Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Utgifven af Lärareföreningen Hälsa och Nykterhet.
L3 r i ■;
ilA miitsl in o. bnitAllt** direkte fr&n
redakt lunen Hr |irmet .1 penni per nummer;
mium* 3 penni.
ZfcsTio ±.
Redaktör: Aili Trygg.
Tidningen prtilUl*»
frjn redaktionen, Folket» Hem. llelninRfur*
och utkommer cn *Ang I »eeknn.
De fcmfusen på bcrcjef.
(Joh. 6: I—15).
Af Z.^Top el i ua.
i Kurt», i
^’jetta var nu ett stort Herrens under, når
så många menniskor fingo sin mat
af ett så litet forråd. Men samma under gör
Herren Gud alla år, när han låter säden växa
på åkern och fiskarna gå i nätet. Det är
endast samma skillnad, som när Jesus
förvandlade vattnet till vin, att Gud nu lät i
ett ögonblick ske det, som han annars låter
ske genom naturens krafter under cn hel
sommar. Och vidare ar här den skillnaden,
att vi icke, som nu de femtusen, få sätta
oss ned i gröngräset och vänta på färdig
måltid, utan måste arbeta, och arbeta rätt
flitigt for vårt dagliga bröd. Det vore icke
nyttigt för oss att sitta lata i gröngräset och
vänta på färdiga matkorgar. Men vi skola
ocksä lägga märke till, att de femtusen
kommit till berget för att höra Guds ord och
hörde så uppmärksamt, att de glömde sin
mat. Mången tycker sig ha så många
sysslor hemma, att han ej hinner gå till
kyrkan. Hvad säger du därom ? Visst hade
ju också de femtusen annat att göra, än
att stå där sysslolösa pä berget. Men Guds
ord är en så stor rikedom, att ingen syssla
i världen gör oss så rika.
Där är någonting mycket trösterikt i denna
berättelse, och det är, att Gud aldrig
glömmer oss. Gud sörjer för alt hvad vi
behöfva bilde for kropp och själ. Dessa många
menniskor på berget kommo till Jesus för
att fil höra Guds ord. Det var det första
och vigtigaste, det var själens mat, och den
fingo de först. Sedan, när de behöfde
kroppens föda, fingo de också den rikligen. Icke
kunde de veta förut, alt Jesus skulle ha
mat ät så många; men de tänkte icke på
maten, de tänkte på Guds rike. Det skola
alla fattiga minnas, och det skall du
minnas, om du nägongäng, blir så fattig, att du
ej vet hvar du nästa gäng ßr ata dig mätt.
Misströsta då aldrig, Gud vet det bättre,
han sörjer for allt. Många, många, ja
mycket flera än femtusen ha fått erfara, att det
fattiga Ulla foirådet räkt till, när stora
förråd runnit bort som vatten.
De femtusen vid berget blefvo så glada,
när de ätit sig måtta, att de började säga
till hvarandra: här är den store profeten,
som vi länge ha väntat. Han förmår
allting, han har mat för oss alla; nu skola vi
utropa honom till vår konung, så behöfva
vi aldrig arbeta mer eller ha något
bekymmer för vårt dagliga bröd. — Men när
Jesus hörde detta, gick han ifrån dem längre
bort bland de öde bergen och lemnade sina
lärjungar att lugna den sorlande skaran.
Si, så vankelmodiga kunna vi ofta vara.
Ena stunden höra vi Guds ord, och nästa
ögonblick tänka vi blott på att äta oss matta.
Hvad skall Gud göra med sä oförståndiga
barn? Skall han gå bort från oss, som
Jesus gick bort på berget: Nej, blif hos oss,
käre Herre Gud, och gif oss allt hvad vi
behöfva för kropp och själ i Jesu namn!
Amen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
