Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:0 l. EOS. 3
Nu stod han vid cn by i Finland. Där
var tövinter, solen sken, och barnen åkte
kälke utför bärgsluttningen ned till rian vid
åkern. — Är det grodor: frågade tusscn.
— Store Tusse, lit oss fly, här är farligt
att dröja, varnade svartal fen. Det är ej
grodor du ser vid skogsbacken, det är
människobarn.
— Sä, sä, sade tussen; jag har sofvit sä
länge, att jag glömt, huru barn se ut. Det
skall roa mig att se huru kräken dumma
sig. Därvid utsträckte han sin länga arm,
fick ett af barnen i luggen och lyfte det
varsamt till sig. De öfriga sprungo vid
tassens äsyn skrikande bort.
Nyfiket betraktade tussen sitt byte. Det
var en parfvel om tio år, Matte Flink hette
han och gjorde skäl för sitt namn.
Hjärtat satt i halsgropen på pojken, men han
sväljde gråten och såg den obäklige tussen
styft i ögonen. — Jaså, sade tussen, är du
cn af dem, som köra sex mil i timmen och
prata med hvarandra i räfsnaror? F-n sådan
liten ömklig pyssling du är! Tycker du
dig vara klok, du? Vet du hvem jag? Jag
är den klokaste karl i hela världen.
— Det skall du bevisa, innan jag tror
det, svarade Matti Flink. Tussens skryt
förtretade honom.
—- Bevisa? Hvad vill det säga?
Du skall gifva mig tre gåtor att gissa,
och jag skall gifva dig tre. Gissar du mina
gåtor . . .
— Så äter jag upp dig, inföll tussen.
— Får gå, sade Matte. Och gissar jag
dina gåtor, så äter jag upp dig.
Tussen tyckte detta vara öfvermåttan
nöjsamt, fann behag i den lille duktige
stor-skrytaren och stälde honom att stå på
hufvudet i snön. Matte var strax på fötterna
och kommenderade: börja!
— Nej, store Tusse, hviskade svartalfven,
låt ej narra dig! Du är vist den klokaste
karl i världen, men också klokaste kan bli
lurad af de dumma människobarnen.
(Korts.)
Huru du skall sköta din hälsa.
Andra läsningen.
Olika slag af födoämnen.
Barnen hade lof fran skolan och Ville
jemte syster Anna skulle ßl följa med pä
torget, da mamma skulle ut för att kopa mat.
Det var den första kalla dog pä hösten. Isen
låg redan på alla puttar och rännstenar. Ville
tog sina vantar och sin vintermossa och Anna
en duk under paletan. S;» bar det af. Ville,
som karl, fick bära korgen, i hvilken maten
skulle hemtas hem.
»Brrr, det riktigt sticker i nisan» sa’ Anna.
»Pjàklås» sa" Ville bussigt. »Du skulle
vara med Nansen som rest upp till Nordkap,
dä fick du känna köld».
»Jag undrar hvad de fi till middag på
Nansens fartyg »Fram» sade Anna.
»Der behöfva de någnnting som riktigt
rät mer kroppen» svarade mamma. »Kan du
gissa hvad cn liten eskimå-gosse eller flicka
skulle önska sig till middag?»
»Jag vet», svarade Ville »ty jag har läst
det någonstädes. Han skulle hälst vilja ha’
hvalfiskspäck, som nästan är klart fett».
»Ja» sa’ mamma »och till »snask» skulle
han hellre vilja tugga på ett duktigt talgljus
än på äpplen, päron och karameller».
Anna grinade ganska illa. »Usch då! De
barnen skulle dä visst gärna taga
fisklefver-olja som jag är så rädd för».
»Jo, det kan du lita pa» sade mamma.
»Och nu kunnen I barn komma ihåg att:
Feta födoämnen äro nödvändiga för
att värma vår kropp".
»Men icke kunna \i ata hvalfiskspäck»
sade Ville.
»Nej, men vi ha’ annat fett, som är
tillräckligt för oss. Och det få vi genast hår.
FI vad kostar smöret för kilo kära madam»
fragade mamma vändande sig till
sinörhand-lerskan.
»Tre mark för bästa mejeribordssmor och
tvä mark tjugu penni för matsmor» svarade
gumman.
Anna spärrade upp ogonen. »Men
mamma, vid Vesijärvi der vi voro i somras,
kostade det ej mer än en mark sjuttio penni
kilo».
»Här är dyrare i staden. Ert matsmor har
en skarp smak k.ira madam» sade mamma.
»Sådant ar icke godt utan tvärtom
ohälsosamt att förtära. Godt smor, kära barn, är
för oss det som späck och talg är för
eskimåerna. Vi behöfva fett i vår föda for att
våra kroppar skola hållas varma. Men vi
kunna också fa fett fran andra födoämnen.
Se har i köttet. som vi kopa till stufuing,
ingår äfven fett, likaså i den mjölk vi förtära.
Nu skola vi också ha’ socker och sirap till
hushållet».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
