Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och så slutar jag med mänga hälsningar till
alla der hemma och ett hurra far Runeberg
och Finland, hurra, hurra, hurra!
din kusin
Hugo.
Gossen ocR luppen.
JrTvarför sträcker Ju hufvudet upp.
När du druckit, du svar tu tuppf
Därför, att dä jag känner mig nöjd
Blickar jag tacksamt mot himlens höjd.
Hvarför, tupp, nar du gala vill,
Sluter du ena ögat till •
Därför, att gör jag själf hvad jag bör,
Andras syssla mig föga rör.
*
*
Glöm ej att akta blott pä ditt kall,
Och du skall aldrig svikta.
Glöm ej att för din välfärd all
1’ppät blickarne rikta.
Glöm ej att tacksamt gif,’aren lofva.
Dä du njuter hans goda gåfva!
Gudrun.
t
En olycklig seglats.
Det var tre pojkar Sven, Erik och Ville.
Sven är ingen ledsen gosse, han, må
Ni tro! En tid gick han och funderade
på att bli sjökapten, när han blef stor. Och
då skulle han segla jorden rundt många
gånger, och Erik och Ville skulle få följa
med som gratispassagerare.
Tills vidare mäste han dock hälla sig pu
landbacken, ty i de två små segelbåtar som
han ägde fans det ju inte plats hvarken for
kapten eller passagerare-
Men dagen i ända äro han och
kamraterna nere vid viken, och där leka dc, att
dc äro ombord på dc små båtarna och segla
med dem långt, längt ut pä oceanen.
Därom är ingenting att säga. Men sä en
vacker dag i somras fick Sven sikte p.i en
riktig segelbåt, som låg vid stora bryggan
till det landtställe. där han och hans
kamrater bodde tillsammans med sina föräldrar.
Gossarne voro strängt förbjudna af far och
mor att gå ensamma ned på denna brygga,
kring hvilken vattnet var mycket djupt Men
det är dessvärre sällan, som tre pojkar komma
ihåg, hvad deras föräldrar i ett dylikt fall
sagt dem, när de se en riktig segelbåt ligga
vid en brygga, pä hvilken de blifvit
förbjudna att gå ned ensamma. Sven, Erik
och Ville voro icke en smula bättre i detta
fall, än hvilka andra pojkar som helst. Tv
när de fingo syn på farkosten, så sa’ genast
Sven:
— Nej tnen titta, en så »stilig» båt, Ni.
Om vi skulle gä ner pä bryggan å se på
den ett tag!
Erik och Ville kommo visserligen ännu
ihåg, hvad deras pappa och mamma sagt
dem, men då menade Sven tro på, att de
voro »rysligt fega», som inte ens vågade
gä med och »titta» på den stiliga båten,
hvilken för resten låg förtöjd invid land, så
att de alldeles inte behöfde gå ut på
bryggan.
Och det talet tog genast »skruf», som
man brukar säga. Ty om en pojke inte
ensam vågar göra en dumhet, så frågar han
vanligtvis en annan pojke, om inte han vågar
sig pa saken. Och svarar då denne: »nej»,
så tycker alltid den första pojken, att
kamraten är »rysligt feg». Och se’n detta är
sagdt, kan vanligen den förste pojken fä
den andre att vara med på hvilka våghalsiga
äfventyr som helst, äfven om bägge två
därvid skulle riskera att i lindrigaste fall bryta
armar och ben af sig.
Ville och Erik ville förstås inte anses för
att vara så »rysligt fega», och sä följde de
med ned till sjöstranden.
Och fem minuter därefter sutto alla tre
pvsarne i segelbåten, hvilket de icke skulle
ha gjort, ifall de varit lydiga och förståndiga
gossar.
Men detta var inte det varsta. tv kan Ni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 22:49:10 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/eos/18931894/0051.html
