Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
K ,< 17 A 18 E O S. B
»Du skall icke döda», hviskade vinden
till gossen.
»Jag», utropade Kalle förvånad, »jag
plundrar aldrig ett fågelbo och pinar ej
skalbaggar och fjärilar. Hvarför säger
du detta till mig» ?
»Men», sade vinden, »de vackra
blommorna i skogen, de som ock lefva och
fröjdas i solskenet, de bortkastas på
vägen af edra händer och — de dii".
Anna Lisa och Kalle sågo en stund
stillatigande på hvarandra. Så samlade
de ihop de bortkastade blommorna och
satte dem i ett glas med friskt vatten.
Och blommorna lyftade tacksamt sina
hufvuden och bredde ut sina fina blad.
Men vestanvinden drog bort genom
många länder och öfver alt sade ban lill
barnen: »Döda icke älskliga små
blommorna, som kläda vår jord så skön Trampa
icke på den och slå ej tanklöst af deras
späda stjälkar med din käpp! Äfven de äro
lefvande varelser, af hvilka du har glädje
och nytta i alla dina dagar.
Har du hört vestanvindens sus? Har
du lyssnat till hans hviskning? Och har
du som barnen i skogskojan följt hans
maning?
Bestämd och trogen.
’^Tarlf Karl!»
»Det är min inoder!» ropade en
af gossarne, läggande sitt bollträ åsido
och log sin hatt och sia tröja
»Nej, du får inte gå ännu!»
»Spelet skall först slutas! fortsätt!»
ropade gossarne om hvarandra.
»Jag får gå nu — just nu — detta
ögonblick. Jag lofvade komma genast,
da min moder kallade mig».
»Låtsa som du icke hörde del», sade
hans kamrater, »och fortsätt spelet!»
»Men jag hörde de ju», sade Karl.
»Det vet hon ej».
»Men jag vel det, och —»
»Låt honom gå», sade en af gossarne,
»vi komma ingen vart med honom; han
är fastbunden vid sin moder».
»Ja. så är det», sade Karl, »och det
är just hvad alla gossar skulle vara och
del med en hård knut Det skulle vara
bäst för dem».
»Men jag vill icke vara en sådan
morsgris, att jag skulle lemna min lek, derför
att min moder ropade på mig», sade en
af gossarne.
»Men jag kallar det icke barnsligt alt
lyda min tnor, jag kallar det min pligt,
och den gosse, som icke vill hålla det
han lofvat sin moder, han håller icke
heller sina löften till andra».
Efter det ban sagt delta, skyndade han
hem.–-
Trettio år hafva gått sedan denna
händelse. Karl Brun är nu en ansedd
affärsman i en stor stad och hans
affärsvänner säga om honom, att »hans ord äro
för dem en fullständig säkerhet >. På fråga
om huru han vant sig vid en så hög grad
af sannfärdighet och pålitlighet, svarar
han:
»Såsom gosse bröt jag aldrig mitt ord,
huru mycket jag än kände mig frestad.
Denua lästhet frän ungdomen har följt
mig genom bela lifvet».
ft
Far och son.
J^n rik köpman i London hade en stor
* - bjudning. Alla voro redan komna,
endast den berömde dr Samuel Johnson
fattades. Ändtligen kom han. Men huru
ovanlig såg han icke ut. Hans kläder
voro våta af regn, hans giåa hår var i
oordning, hans ansigte var blekt och han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
