Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Edda i sju slöjor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ait den nämnde professor Meyer måste ha haft utom-
ordentligt roligt vid sina sällsamma upptäckter, även
om de inte stått sig i längden.
På ett annat ställe, när allt brakar samman i världs-
undergång, säger skalden att ”solen svartnar, jorden
sjunker i havet, de brinnande stjärnorna falla från
fästet”. Här, anse även mera besinningsfulla tolkare,
har man ju dock ett tydligt kristet inslag, hämtat från
Matteus’ tjugofjärde och Uppenbarelsebokens sjätte,
där solen svartnar och stjärnorna falla. Den oinvigde
kan härvid taga sitt huvud mellan sina händer och för-
sjunka i grubbel över följande problem: Vad skall en
stackars skald, som sysslar med en världsundergång,
överhuvud taga sig till med sol och stjärnor, om han
inte får låta dem svartna och falla utan att bli ansedd
för kristen teolog? Skall han låta solen bli grön?
Eller trekantig? En och annan stjärna faller ju redan i
vardagslag; då behövs det väl knappt studier hos
Matteus eller andra för att komma till den logiska
konklusionen att de samtliga måste falla, när världen
skakar och brister? Nej för all del, svarar då någon
kommentator tröstande, men enligt en annan Eddasång
skall solen slukas av en ulv, och eftersom Voluspas
skald avviker från denna uppfattning, är han tydligen
påverkad av kristna åsikter. Utmärkt: men de gamla
nordiska hedningarna hade ju inga handböcker i sin
dogmatik, inga kyrkomöten, inga lärda tidskrifter,
ingenting alls i den vägen; kunde det inte då lätt
hända att en religiös tänkare i Uppsala, Lund eller
Odense nådde en uppfattning rörande solens sannolika
226
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
