Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Edda i sju slöjor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slut, och en tänkare i Trondheim eller på Island en
annan, utan att någon hopjämkning av åsikterna kom
att äga rum? För övrigt sväljer kanske vederbörande
ulv även här solen på oklanderligt sätt, sedan den väl
hunnit svalna, ehuru Voluspas skald i sin ordkarghet
inte brytt sig om att nämna den detaljen.
Är man särskilt inställd på att finna kristna element
i denna dikt, borde man väl logiskt sett leta efter så-
dana bland asagudarnas fiender, alldenstund det ju
inte går att förneka att skalden verkligen är en hed-
ning. Ty hans hjärta är hos gudarna, fast han anser
dem ha sina brister. När Tor och Midgårdsormen
drabba samman, dödar Tor ormen, varpå han går ”nio
steg fram” innan han själv faller död. Varför skänkes
honom dessa nio steg, när det ändå är ute med honom?
Han kunde ju lika gärna dött på fläcken eller gått tre
steg eller sju, ty nio är inte rimord i strofen. Han
går nio steg därför att skalden tycker om honom och
känner det svårt att han skall dö. Tor var tydligen
enligt skaldens åsikt en bra gud, kanske inte särskilt
klipsk i huvudet men fri från all krokighet i själen och
med gott handlag mot otyg. Här gör han sitt sista verk,
och här skall han själv bli; men nio steg får han: så
långt är han segrare trots allt.
Midgårdsormen, som ringlar sig runt allting, och
Fenrersulven, som sväljer Odin, borde egentligen från
en hednisk skalds synpunkt kunnat vara lämpliga sym-
boler för kristendomen; men det går inte, emedan de
äro alltför gamla figurer för att vara uttänkta i sådant
sammanhang. Surt däremot, som ser ut att inte finnas
227
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
