Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Edda i sju slöjor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nämnd tidigare än i denna dikt, borde väl kunna sym-
bolisera påven (särskilt om Voluspa är diktad mot
slutet av 900-talet, när missionärer och omvända norska
kungar börjat bli allvarligt aggressiva) : en svartmuskig
jätte från ett varmt land i söder som kommer med eld
mot gudarnas hus och särskilt störtar sig över frukt-
barhetsguden Frej. Men denna hypotes har jag inte på
något håll sett framförd; det finns kanske därför något
som gör den omöjlig.
Bland de många ting som väcka läsarens känslor i
denna dikt finns även en hund. Garm heter han och är
bunden framför en håla ; dödsrikets hund, enligt några;
kanske kalkerad på Cerberus; eller mera sannolikt
någon sorts släkting till Fenrersulven. Han symboliserar
säkerligen ingenting, men han blir under läsningen en
intressant bekantskap, emedan han förekommer i det
flera gånger upprepade stävet:
Garm skäller skarpt
vid Gnipahålan;
bindslen brista
och Ulven löper.
Så snart tecknen, bland annat trenne världstuppars
galande, börja tyda på att Ragnarök stundar, sätter
Garm i med sitt skall. Han är utan tvivel en fruktans-
värd bjässe, med ett skall som höres lika långt som
Heimdalls horn; men han är mycket starkt bunden
framför sin håla. Alla ondskans makter mobiliseras nu
i olika väderstreck: Ulven blir fri och spottar ut
svärdet som gudarna en gång satt i hans gap; Mid-
228
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
