Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Edda i sju slöjor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gårdsormen vältrar upp ur havet; Loke kommer också
lös, och allt är liv och lust på den sidan. Men Garm
skäller vidare i förtvivlans ursinne, ty han kan inte
slita sig lös, och ingen har tid att tänka på honom.
Man får en vision av hans fradgande raseri: alla hans
kumpaner ha sin stora dag, och han får inte vara med
och bita gudarna. Snorre Sturlason hade kanske ett
gott hjärta för hundar, eller också plågades han vid
tanken på en sådan bandhunds oavbrutna skall; ty i
sin mytologi, där han hade Voluspa bland sina källor,
släpper han lös Garm och låter honom slåss med Tyr,
ehuru Voluspa ingenting säger om den saken.
När allt är slut, sjunker jorden i urhavet, så att till
och med Garm tystnar; och där spolas den grundligt
ren från allt som varit. Därpå kan den börja tjänstgöra
på nytt, ty med jorden såsom sådan är det intet fel.
(Som en jämförlig persisk tankegång uttrycker det,
med mera lokalt objekt: ”Kirman vore en utmärkt
stad, om den bara bleve skakad över Helvetet först.”)
Ren och daggig kommer den därför upp på nytt, klädd
i grönska och lyst av en ny sol; en ny världscykel skall
taga sin början, fri från skuld och brott. Här kunde
man nu vara rädd att skalden skulle få det besvärligt
och hemfalla åt fadd idyll, kanske inte just med lamm
och duvor men dock något ditåt. Men han är alltför
stor för att klicka ens här:
Upp ser jag komma
för andra gängen
jorden ur djupen,
ny i grönska.
229
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
